Jag har många som trillar in på min blogg än idag för de väldigt spartanska inlägg som finns om vår resa till Sri Lanka år 2013 – för hela 5 år sedan. Vi föll för Sri lanka lite för det som då kändes som nyhetens behag, och för att vi allmänt älskar Asien. Så, vi skulle få Asien, och det maxat. Mer av allt – mer genuitet och äkthet, mer att se och uppleva. Mer än vad? Mer sådant än Thailand, till exempel. Kanske mindre än Laos, mer i nivå med Vietnam, Kambodja eller indonesiska Sumatra, mer än Malaysia och ja – ni fattar. Same same but different, som man säger i den världsdelen.

Så egentligen vore det på sin plats att skriva en reseguide om att resa till Sri lanka. Fånga upp alla som söker på det, och som undrar hur det är och vad man ska se och göra på Sri lanka. Men nej – vår resa till Sri lanka blev inte riktigt det. Den blev faktiskt inte alls det som vi tänkt, men på vissa sätt blev den bättre. Hur? Jo, men typ såhär. En reseguide till Sri lanka av alternativt slag.

Resa till Sri lanka – Att ta sig till Sri lanka

Det finns många sätt att åka till Sri lanka, och en vanlig rutt är att mellanlanda i Doha och hamna på en resa på runt 12 timmar. Det gjorde inte vi. Vi reste istället till Istanbul – som var täckt av snö. Från flygplatsen tog vi oss knappt med taxi för all snö, och dagen innan vi kom ställdes Galatasarays match in på grund av det extrema vädret. Vi gjorde Istanbul i minusgrader med våra två små barn, 3 och 5 vid tillfället, och såg allt man ska se. Slet? Well… det kan man säga. Jag älskade det visserligen, på ett “första dagarna på resan”-sätt, men lätt ska man inte påstå att det var.

Från Istanbul åkte vi vidare till Jordanien. Det är visserligen en av mina allra bästa resor någonsin – vilket resmål! – men lätt med små barn är det inte. Framför allt inte i december. Även här drabbades vi av snö och fick skjuta upp vår resa till Petra några dagar för att vägen dit var avstängd på grund av att den var översnöad, och natten vi spenderade på en camp i Wadi rum var vi helt ensamma med våra guider. Helt ensamma! Aldrig har jag önskat att en natt ska ta slut mer än jag önskade innan vi ens somnade den natten – där mitt i ingenstans och långt bortom mobiltäckning på gränsen till Saudiarabien – men aldrig kommer jag att glömma varken upplevelsen på natten, den långa kvällen och alla våra djupa samtal med våra guider runt elden eller morgonen med solen som letade sig upp över de öde stenformationerna i vad som kändes som världens mest avlägsna öken. Aldrig. Det är ett av mina starkaste reseminnen någonsin.

Sedan drog vi vidare, till Dubai. Som de förstagångsbesökare vi var ville vi se ungefär allt, och det gjorde vi också. Barnen lotsades genom köpcentrum, till fots genom souker och gamla stadsdelar, med båt över floden och till olika stränder. Som vi gjorde Dubai! Hej och hå, res på! 

Och så landade vi slutligen på Sri lanka. Så, så kan man också resa till Sri lanka. Det kan rekommenderas för upplevelser och känsla av rundresa – vi ville göra en tappning av Asienluff men i mellanöstern – men inte om man vill resa enkelt till Sri lanka. Framför allt inte med barn på 3 och 5. Då kan man flyga direkt med en mellanlandning i Doha (Qatar airways). Eller Emirates via Dubai.

Att göra på Sri lanka

Jag, som den resenörd jag är, ville verkligen uppleva Sri lanka. Inte göra ett nedslag och se stränder – som kanske inte ens skulle mäta sig med Thailand eller känslan där. Så jag läste på, och min lista blev lång. Kvällssafari med vilda elefanter, kulturtriangeln, Unesco-världsarvet Elefantklippan med alla sevärdheter, Dambulla Cave Rock Temple safari i Yala nationalpark, teplantage och staden Ella, bestigning av Nuwara Eliya 1890 möh och utforskande av provinshuvudstaden Galle, och…
Well. Barnen var små. “Men, jag vill iallafall till Kandy!” deklarerade jag övertygad till Henke.

Kandy är centralprovinsens huvudstad. Det är en oerhört vacker stad, strategiskt inbäddad vid tre bergskedjor, och en av Sri lankas absoluta höjdpunkter med landets mesta kulturarv. I Kandy finns Sri Dalada Maligawa, det buddhistiska Tandtemplet, som är världsarvslistat med anor till 1500-talet, och berömt världen över. Sjön Kandy lake ligger i mitten och var man än är har man vacker utsikt över den.

Jag förväntade mig Sri lanka extra allt, packat i en stad, och ett magiskt skimmer.

Så vi landade på Sri lanka efter våra veckor i mellanöstern, och på flygplatsen väntade den kombinerade chaufför och guide vi bokat. Jag älskade doften av Asien som slog emot oss så starkt när vi landade och steg ut i myllret, och jag kände mig hemma. Äntligen, Sri lanka! Och så åkte vi. Är det något jag kan rekommendera om Sri lanka så är det att boka en egen chaufför. Våra nästkommande timmar fick vi konstatera att trafiken på Sri lanka är galen. Helt galen. Jag har varit i många delar av Asien och rent allmänt i många länder med hysterisk trafik… men detta var värre än något annat. Timmarna till Kandy var långa och våghalsiga (trots väldigt stabil chaufför som jag inte skulle vilja byta bort), och jag tänkte för mig själv att måtte det vara värt det. 

Så. Möjligen var vi redan lite vingklippta när vi anlände Kandy. De sista kilometrarna, när vi trodde vi var framme, tog några timmar till. Timmar! Sa jag att barnen var 3 och 5? Ni barnfamiljer där ute vet vad det betyder. Phewphewphew.

Pepp på Kandy

Jag var så pepp på att åka till Kandy. Det här, tänkte jag, blir bäst på Sri lanka! Ingenstans var jag beredd på känslan när vi landade. Jag var överväldigad – men inte på ett positivt sätt. Allt var skitigt, galet intensivt, vi hittade inga restauranger som funkade och överhuvudtaget ingen mat (och vi hade barn). Hotellet vi bokat skulle vara vår frizon (för lite intensitet hade vi räknat med) och vi hade kostat på lite extra men allt var slitet, poolen var kall, känslan skrämmande, aporna på balkongen inte ett uns coola utan skräckinjagande, myggorna centimeterstora och av förväntad kolonial charm fanns… inget.

Vi gick en sväng. Vi satt vid tandtemplet, men orkade inte betala de dyra pengarna in. Vi kämpade. Vi försökte tycka om Kandy men… nej. Så vi sov en natt på vårt läskiga hotell, kolonialhotellet som historien glömde, och vaknade – undertecknad med halsböld (!).

Jag hade så mycket jag ville se! Från Kandy hade vi bokat tågbiljetter, till vad som sägs vara en av världens vackraste tågsträckor. Jag hade till och med googlat vilken sida av tåget utsikten skulle vara bäst på, och bokat de mest påkostade (om än fortfarande tokbilliga) sittplatserna på det strategiskt bästa stället.

Men vi messade chauffören redan innan vi somnat den första kvällen. “Imorgon vill vi vidare!” skrev vi desperat. “Ta oss till stränderna!”. Märkligt, tyckte han, för dagen därpå skulle vi ju göra sightseeing till allt som fanns att se på en dagsturs avstånd och någon dag senare hade vi tågbiljetter bokade – men vi var tydliga. Vi hade bråttom. Ge oss semester – NU! 

Pinnawala Elephant Orphanage

Vi gjorde ett stopp på vägen från Kandy i inlandet till stränderna i sydväst – på Pinnawala Elephant Orphanage. Vi hade fått tips om det från många håll, och det kändes rätt för vår familj. Det medvetna året 2018 hade vi kanske inte gjort samma val, men år 2013 tänkte vi inte annat (och inte heller 2016 när denna Sri lanka-guide skrevs) och vår upplevelse – för barnen inte minst – var amazing. Jag lämnar det där, men läs på för att göra val enligt informationsläget 2018, ok?

Sri lankas stränder

Efter stopp på några sköldpaddsuppfödningsställen och annat på vägen landade vi säkert ganska många timmar senare (även om jag minns att det var fin motorväg på slutet ned mot stränderna i sydväst) i Mirissa. Det kändes som himmelriket på jorden! Jag vet inte om det är sant eller ej, för vi hade några veckors tufft resande bakom oss. Men, jag fick antibiotika mot halsbölden genom en läkarmottagning som bestod av ett hål i väggen, och världen klarnade.

Stranden var ljuvlig, vågorna underbara och alldeles lagom för vår lilla barnfamilj och stämningen helt underbar. Vi såg inte ett enda hotell med pool i Mirissa, på stranden fanns 4-5 restauranger som serverade fantastisk seafood, vi åt med fötterna i sanden och hade galet ljuvliga dagar.

Att vi kom några dagar för tidigt gjorde att vi först inte hittade någonstans att bo, men fick bo i ett guesthouse som ännu ej öppnat. I ett rum som fullkomligt stank målarfärg klämde vi ihop familjen på fyra i en 1,60-säng, men klagade inte. Semester! Frukosten i familjens vardagsrum var bara en… intressant bonus.

Vi kunde efter ett par dagar flytta över till det enkla guesthouse vi skulle bo på, Max fyllde tre och fick en tårta jag tog en tuktuk in till Galle för att köpa och runt oss i trädgården medan ljusen blåstes hoppade mängder av vilda apor. Charmiga sådana. Mirissa 2013. Det var kärlek.

Och så gick dagarna. Stranden var magisk, trafiken mellan vårt boende på andra sidan vägen och stranden visserligen hemskaste och sjukaste möjliga men det störde inte oss. Vi hade semester, och det på en totalt ljuvlig plats.

Jag tror inte Mirissa idag är alls vad det var då, men det kan andra berätta. Detta är ju ingen guide till Sri lanka, egentligen.

Efter några dagar åkte vi vidare till Unawatuna, och njöt på hotellet Thaproban Pavillion (som du hittar hos Hotels.com här, adlink). Stranden var mer intensiv och egentligen gillade vi nog Mirissa bättre, men det var fina dagar.

Jag har skrivit lite om Sri lanka vs Thailand här.

Så, resa till Sri lanka?

En resa till Sri lanka kan man göra till vad man vill, tänker jag. Man kan göra det till en hur häftig rundresa som helst, och se mäktiga ställen, vacker natur och intressanta platser. Eller så kan man ha en sol- och badsemester, som är något mer än Thailand och de mer klassiska asiatiska länderna. Du väljer.
På ett sätt känner jag mig inte klar med Sri lanka, för det var ju det där med alla ställen vi jag ville se. Det blir nog någon gång, men jag har ingen brådska.

Har du varit på Sri lanka? Berätta gärna mer!

Det här inlägget om varför Sri lanka är också rätt bra, om man vill ha fler anledningar till att resa till Sri lanka – eller inte göra det.

 

6 Comments

  1. Tänk vilken intensiv resa ni gjorde ändå! Vilka minnen, och så coolt att ni verkligen gjorde det. Upptäckarlusten går inte att ta miste på, inte för 5 år sedan och inte nu.

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Ja herregud. Som cirka alla resor…
      Längtar tillbaka till den känslan. Men walk in the park är det kanske inte. 🙂

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Vi träffade sådana som var där i ett par månader. Det går att fylla sin tid, utan tvekan!

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Har sett det – så himla kul! Kan tänka mig att ni kommer maxa. Hörde ju också att ni tänkt hyra bil, ska bli intressant att se hur ni upplever det. Söderut var ok men Colombo till Kandy som sagt.. Phew!

Write A Comment