Så idag är det valdagen. Jag röstade redan tidigare i veckan. Att det kan kännas högtidligt och speciellt att gå just på valdagen blev sekundärt då jag idag (liksom hela helgen) är själv med barnen vilket gör aktiviteter snäppet omständligare. Dessutom hade jag inte så svårt att välja, och hade min åsikt klar redan tidigare i veckan. Jag menar inte att det är “redan” – men jag har inte behövt de senaste dagarnas debatter för att bestämma mig. Antalet valkompasser jag gjort är många och de visar alla samma sak – L, C och S väldigt jämt i topp följt av MP och sedan ett hopp till M och KD och sedan ytterligare ett stort hopp till V och senare SD i absolut botten. Med andra ord har jag en klar bild över var jag sympatiserar ideologiskt. Debatterna har sedan fått hjälpa i sakfrågor, och framför allt för att jag ska kunna känna var jag har mest förtroende. Så, ideologi och förtroende har styrt. Att man ska hålla med i alla frågor har jag sedan längre slutat tro. Det innebär också att även om debatt och politiska klimatet länge handlat mer om att skälla på vad andra gjort eller inte gjort – vilket är sjukt tröttsamt och destruktivt för väljare – så har jag inte haft svårt att välja. Jag är liberal. Jag tror på frihet, valfrihet, acceptans, lika möjligheter, samarbete och utveckling. Jag tror på en stark välfärd, och att olika partiers politik betyder olika ideologi för att nå dit. Få saker gör mig så trött som “rösta för allas lika värde vs för egoism”-retoriken. Eh, nej.

I årets val är det dock en sak som känns jobbigare och mer osäkert än något annat – och det är förstås SDs framfart. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man resonerar när man lägger en röst där. Då har jag ändå försökt förstå. Jag läser i kommentarsfält och annat om vad som ändå övertygar SD-anhängare om röster där, trots alla skandaler, all kvinno- och jämställdhetsfientlig politik, all snedvriden information om hur “verkligheten är” (“vakna!” – så trött jag är på folk som går omkring och tror att andra behöver vakna), den rasistiska agendan (jo exakt det är den), klimatförnekandet, osv osv osv, men jag förstår det inte. Det är verklighetsfrånvänt och en återvändsgränd – eller en rak motorväg mot katastrof, om man hellre ser det så.

Därför är denna valdag inte enbart högtidligt. Den är klump i magen och ångest.

Har du röstat än? 

Något jag lite mer saknat tydligare på agendan är mer diskussioner om miljö, debatter och planer för folkhälsa och kanske har resande fått det utrymme som är rimligt där stora frågor ska få plats, men jag hade velat höra mer. Uppskattade för övrigt den här läsningen om Resa medvetets politiska valkrav.
Att vissa frågor knappt fått utrymme alls är synd, men samtidigt så tänker jag att man får tänka att man röstar fram personer och partier som man tycker att är vettiga, och att de är kloka nog att föra kloka resonemang och ta bra beslut även för frågor som de inte redogjort för på förväg. Förtroendet, liksom.

Nåväl. Det blir en spännande dag idag.

Själv roar jag mig med barnens matcher idag – fotboll för både Max och Stella. Den här ensam-hemma-helgen då Henke är i Göteborg på weekend med sin syster och sina föräldrar har jag fokuserat 100% på barnen och chill. Så bra det ändå kan bli då! Det tar väldigt mycket energi att dra runt med barn fram och tillbaka hela helgen, rodda hemmaköret och handla till kalas, skjutsa till förbannelse och hålla en massa tider och ibland behöva servera mat i bilen för att få in det, och med Meja betyder ju allt att konstant sälja in och förbereda, lyfta i och ur och… ja men så. Jag har dock hållit mig lugn trots min starka inre känsla kring att få ta det lite lugnt och fokusera på återhämtning, och vi har haft så mysigt. En riktig topphelg, i allt fix och trix.

När jag är borta brukar barnen beställa ugnspannkaka till fredagsmiddag. När han är borta önskar de grönsaksdipp och lyxig bricka “med parmaskinka och parmesanost och massa gosaker”. Jag har inget emot den sistnämnda beställningen.

Så, söndag. Valdag. Bring it on, och må Sverige vinna!

2 Comments

  1. Ja jag var precis och röstade, denna gång med hela två röster med mig, eftersom jag också agerade bud för min son som fick rösta för allra första gången.
    Vi röstade både för demokrati och människors lika värde.

Write A Comment