Jag möttes idag på Arlanda av en liten tjej i vagn som fullkomligt strålade när hon fick syn på mig. Det var ett ordentligt leende och hennes små armar viftade upp i luften mot mig. Åh vilken underbar kram, som jag har längtat!
Men faktiskt så lyckades jag riktigt bra med mitt mål – att kunna njuta – under helgen. Det kändes grymt jobbigt när jag lämnade henne i torsdags, och jag undrade lite hur sjutton jag tänkt när jag bestämde mig för att åka. Det blev dock att kännas bättre successivt under eftermiddagen och kvällen i takt med att jag träffade mina härliga kollegor och blev inställd på att jag faktiskt skulle vara borta.
Under helgen längtade jag såklart massor efter Stella, och blev otroligt glad varje gång ett mms trillade in. Fast jag kopplade bort det ganska bra, eftersom för mycket längtan ändå inte skulle "ge någonting". Bättre då att fokusera på att ha det bra och verkligen slappna av. Och nog lyckades jag med det. Med mitt underbara företag, roliga konferenspass som fick mig att känna att jobbet i höst ska bli riktigt roligt (även om jag är glad att det är 4 månader kvar), god mat, härligt umgänge, roliga fester och allt detta på ett underbart ställe, så njöt jag totalt av min vuxentid och hela situationen.
Så det var en lyckad premiär, och helgen har varit bra och viktig på en massa sätt för både mig och H. Och just ja, amningen..? Den var hon ganska tydlig med snabbt att hon tänkt sig att erbjudas ett tag till. Så inga problem på den fronten!
Det känns som att denna ålder var en ganska okej "lämna-för-första-gången"-ålder. Hon blev glad när hon såg mig, men hade uppenbarligen saknat mig. Efter en minuts kramandes så var dock hissknapparna intressantare osv, så för henne var liksom ordningen återställd på nolltid. Under tiden jag varit borta har hon ju också haft det bra. För min egen del så hade det varit precis lika jobbigt att lämna henne första gången vid 1½ år som nu vid 9½ månad. Så det finns nog inget bättre eller sämre, utan gäller att bara bestämma sig och bita i det sura och åka. Fast det är inget jag skulle göra utan riktigt bra anledning, såklart…
Ikväll har vi varit hemma själva, jag och Stella, och hon har såklart fått 100% uppmärksamhet. Underbart umgänge med min underbara lilla dotter.
Borta bra men hemma bäst. Jo, så är det.