Det har strömmat många känslor genom min kropp det senaste dygnet, så det är svårt med vad jag ska börja med att berätta om. Om att komma till ett berg mitt i vad som känns som vildmark och det unika i det, känslan av vidsträckta fjäll, värmen från en strålande majsol (så varm!), klarheten i himlen, hur modiga Johannas Systrar i bergen verkligen blivit en bas för möten i bergen och gemenskap, om frisk luft mot min hud, om snabbt sänkta axlar och ett helt ändrat mindset eller.. bara om skidåkning i Riksgränsen. Det sistnämnda känns egentligen rätt futtigt i sammanhanget. Det är så mycket mer som händer på skidor på ett berg.

Skidåkning i Riksgränsen

Vår första eftermiddag var vädret alldeles för fint för att inte njutas, och vi fyra som kom med nattåget och således kunde hinna med några timmars eftermiddagsåkning bestämde oss för att göra just det. Vi konstaterade att pisterna i Riksgränsen knappt existerar, utan man åker snarare över hela berget. I år är det ovanligt lite snö i Riksgränsen, så den fulla ”lekfullheten på berget” som nog lockar allra flest åkare hit, var inte fullt närvarande. Inte för att jag är särskilt lekfull på berget i vanliga fall, men ändå. Så, vi höll oss i och i närheten av pisterna och åkte i drivor av lös sorbet. Värmen är rätt tuff mot snön för tillfället, men ett totalt mjukt berg ger känslan av konstant offpist, och för mig som inte är van vid det så är det ett väldigt bra sätt att träna på.

Vi hade underbara timmar – så sjukt kul att vara tillbaka på skidor, och miljön är som en ren knock-out.

Imorse inledde vi med yoga with a view….

…och sågs sedan efter en rejäl (och väldigt god) frukost och gav oss ut till bergen för en ännu vackrare dag än vår första eftermiddag. Offpist med guide väntade, och vi inledde med att följa upp den föreläsning om säkerhet på berget som Merja från Replacing Luck hållit för oss kvällen innan med att praktisera och göra oss redo för att ge oss utanför pisten.

Offpist Nordalsfjället

Vi åkte lite i systemet och tog sedan sikte på Nordalsfjället, som är en lika karaktäristisk som känd topp just utanför Riksgränsens skidsystem – den som ni ser på den nedersta av bilderna från systemet ovan. Vi satte skidorna på ryggsäckarna och knatade upp till toppen i gassande sol. Vi tog det lugnt upp och njöt av utsikten även om pulsen gjorde sig påmind i den branta terrängen, och 30-40 minuter senare var vi uppe och belönades med en helt magisk utsikt i 360 grader.

Vi såg till Norge och Narviks Ofotfjorden – och lika långt åt andra hållet. Obeskrivligt mäktigt!

Hade man där och då sagt till mig att jag fick gå ner igen hade jag varit lika nöjd ändå… men då visste jag förstås inte att offpistrepan nedåt var värd att promenera för och inte tvärtom, även om klättringens utsikt nästan fått mig att tro att vi redan fått den mäktigaste upplevelsen.

Den enda riktiga offpistrepa jag gjort hittills i livet är den på Åreskutans baksida i påskas – men det går inte att jämföra med det här. Det känns som att jag idag fick en första riktig upplevelse av offpist, och njutningen var total. För mig gjordes de första delarna med viss osäkerhet, men de sista etapperna vågade jag släppa på lite mer och njöt ännu mer. Jag är så löjligt lycklig över den här dagen!

Det gav helt klart mersmak, och det är lite tråkigt att konstatera att det nog blir ett väderomslag inför morgondagens topptur – det vill säga då vi ska gå med stighudar på och betydligt längre än idag. Håll tummarna för oss att det går att genomföra toppturen!

Skidåkning i midnattssol

Lite mer skidåkning idag fick vi förresten – dels på eftermiddagen i systemet, och sedan i midnattssol. Eller, på natten iallafall. Just som vi skulle gå ut någon minut före liftarnas öppning klockan 22 försvann solen som lyst på en klar himmel hela dagen bakom moln, och på toppen fick den kämpa sig upp ovan ett kompakt molntäcke. Det fick bli två nattåk – med härligt nypistade backar som vi såg i kanske 100 meter innan vi åkte in i dimman och fick hasa oss ner. Klart värt för att ha åkt skidor mitt i natten för första gången – en once-in-a-lifetime! – men osis med solen som just torskade mot dimman. Med dagens tidigare skidupplevelser i åtanke summerar jag dock till en av de härligaste skiddagarna i livet, och ödmjukhet inför de upplevelser jag fått och får här. Så tacksam!

10 Comments

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Ja, vi hade riktig tur, det var SÅ fint, och ja – omgivningarna är så mäktiga!

  1. Pingback: Topptur Riksgränsen - en tur vid Vassejaure / Vassechohkka -

  2. Lisa, tack för ett sånt fantastiskt inlägg att få läsa. Det var underbart att få ha med dig på den här resan! Du är en duktig skidåkare och jag ser fram emot fler turer i bergen.

    Kram! <3

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Tack snälla- och ja, fler turer blir det! tack för en grym resa!

  3. Härlig läsning! 🙂 inte åkt i riksgränsen sen jag pluggade i luleå och det är ju… hrm… ja inte ifjol precis. Nåt år ska jag också hänga med på den där turen!

Write A Comment