Fjällen tur och retur – snapshots Tandådalen

Jomen, det var såhär. Den här helgen är mitt tjejgängs traditionsenliga Sälenhelg, då vi är en hel liga som åker upp till fjälls några dagar. På schemat står massa skidåkning, en del after ski, utgångar och framför allt kvalietshäng ihop. Det är cirka världens bästa helg, och inget man missar särskilt gärna. Själv har jag missat fler gånger än vad som får anses bra, men så har jag också fått barn i slutet av året flera gånger så slutet av januari har inte varit en görbar helg då. I år har jag känt att det bara inte funkat med tanke på att vi – både jag och Henke alltså – har så mycket annat (som inkluderar en massa barnvaktande från snälla föräldrar). Helgerna med möjlig familjeskidåkning under hela vintern är så få i år – och i övrigt tajt schema så vill vi verkligen få in dem.

Fast, sen såg jag min chans till en win-win för alla, och jag är rätt lösningsfokuserad så jag såg helt enkelt till att få ihop allt. I onsdags packade jag således in de två minsta, de utan skolplikt vill säga, i bilen och åkte upp till mina föräldrar i Borlänge. Tidigt torsdag morgon, så tidigt så att jag vanligtvis inte ens vaknat, lämnade jag sedan sovande barn (och föräldrar) och tog bilen upp till Tandådalen och kompisarna lagom till liftarna öppnade. Jag fick en fantastisk dag med dem i backen, en afterski på Tandådalens värdshus, bastu, middag och kvalitetshäng – och en utgångssväng till Högis. På fredag morgon var klockan ställd och strax efter liftarnas öppning var vi i backen igen och körde i några timmar, innan jag strax efter lunch åkte hem till Borlänge igen – och strax därpå anlände Henke och Stella med tåg från Stockholm, redo för en helg med familjen. Win-win!

Tandådalen denna januarihelg? Men så magisk! Torsdagen och fredagen är fantastiska i backen just för att det är så lite folk. Januari kan vara trixigt med mörker och kyla, men det är ändå så underbart med det vackra ljuset – om nu solen är på humör vill säga. Och det var den de här dagarna! Vi hade några få minusgrader, en kämpande sol på torsdagen och en strålande helt utan konkurrens från moln på fredagen – och visserligen hårda backar och ganska snöfattig terräng, men alla backar öppna och ett system helt utan köer och med väldigt orörda backar. Underbart!

Så ja. Jag kanske är lite extrem i mitt minutiösa planerande för att få ihop både och istället för aningen eller, och jag kanske inte direkt sover så mycket som jag borde – men jag är så nöjd att jag fick till en Sälen-sväng iallafall. Det är alltid något, bättre än inget – och mersmaken är total. Nästa år vill jag inte missa en dag!
Nog om det. Lite snapshots från dagarna i Tandådalen kommer här.