En gång om året brukar vi åka från stugan den dryga kvarten till fäbodsvallen, som en gång i tiden agerade sommarställe för traktens boende. Det var ju då inte ett ställe dit man åkte för att sola, bada, läsa pocketböcker och dricka rosé, utan ett ställe där boskapen gick på sommarbete. Förstås. Min farfar som föddes här på gården, och framför allt hans föräldrar och farföräldrar (om jag fattat detta rätt), levde liksom i det hela.
Vi rastar stadsbarnen då. Fäboden är en levande sådan, vilket innebär att man även nu lassar dit djur som över sommaren sköts av de som fortfarande äger fäbodar i byn. Numera har mina fastrar tagit över släktens.
Och det här är ju alltså något ytterst charmigt. Man kan ju åka till ihopsamlade, uppbyggda versioner av fäbodar eller så åker man till ett sånt här ställe för äkta vara.
Och äkta är det. Något så oerhört. Totalt charmigt och enormt fint. Det tyckte jag kanske inte som barn när vi ibland var där mer ”på riktigt” och sov över och sånt. Men nu. För en utflykt. Till fastrarna som hänger där och sköter om djuren och så.
Bildbomben kommer här.
Det heter majstång, inte midsommarstång.
Strosa genom ”byn”. Möta kor. Inga konstigheter.
Springande barn, vattenpumpen och några kalvar.
”Hej, lilla gubben” sa stockholmspojken på grönbete till dalakalven på grönbete.
Mata fredliga getter.
Och sjukt tarva får. Schysst att klättra på sina kompisar för att få lite knäckebröd?
Gärdesgårdar, smultron, fäbodar, blommor.
När vi kom tillbaka från en liten blåbärstur i skogen konstaterade vi att vi tydligen, nybörjare som vi är, glömt grinden till gården öppen. Ett gäng kossor hade tagit sig in och smaskade glatt. Vi blev bestämt lite stressade och som de typ ingenjörer vi är stod vi en bra stund och tittade uppgivet på ”problemet” innan vi lyckades agera.
I egenskap av kofösare var vi hyfsat naturbegåvade skulle jag säga. Henke fick ut kalvarna och jag tog mig an den stoooora. Knäckebröd, klappar och halsbandsdragande gjorde biffen, under skrajsna tankar kring om de kan bli aggressiva och om man dör om de trillar på en. Herregud, storstadsbor. (Vad är svaret??)
Slutet gott, allting gott. Fina fäboden, vi ses nästa år igen!