Femplussaren var det. Vi var halvspontana med två nästgårda kompisfamiljer med ganska exakt lika gamla barn som våra. Så ljudnivån hemma de två timmar de lekte runt var galet hög. Tur att man lärt sig stänga av vid det här laget – i princip bara gråt som kräver insatser och den enda som stod för det var Max. Han vill så gärna hänga med de äldre och blir ledsen när dörren stängs framför näsan på honom (såklart) eller när han springer i samma tempo som de 2,5 år äldre tjejerna och trillar konstant. Han kör allt lite för snabbt för sitt eget bästa. Men, leken i sig var hur bra som helst – galet men glatt!
Vi vuxna hade skramlat ihop till god middag ihop. Fam T gjorde en god sallad med glasnudlar och asiatiska smaker, vi hade marinerat kycklingfilé i chili, vitlök, lime, ingefära, honung och yoghurt som slängdes på grillen och fam A bistod med det lilla extra i form av glass i strut och med strössel (lyckan!) och lite vin.
Max fattar inte riktigt det där med glass. Han gillar det inte särskilt. Men struten är god!
Efter god mat och helt okej mycket oavbrutet snack gick vi till Årstalidens majbrasa. De snart-5-åringarna var typ gulligast i världen när de skuttade hand i hand på skogsvägen vi tycker så mycket om. Backintervaller, någon? Vi som har en ganska slö tjej imponerades stort av att de joggade glatt i typ två kilometer till brasan. Kompisenergin!
Vi kom kanske 10 minuter sent till brasan som då var lite lägre än den förmodligen varit inledningsvis, men det räckte fint för våra små som var rätt fascinerade. Det var avspärrat en bra bit ifrån brasan vilket kändes betydigt bättre och säkrare än den i Vinterviken vi besökte förra året, då vi blev lite stressade av värmen och närheten till den stora brasan i folkmassorna.
På hemvägen var det tvååringarnas tur att ta över det där med att vara gulligast i världen när de glatt och obekymrat utforskade världen – och mysiga skogsvägen med finaste utsikten – med pigga ben trots den sena timmen (för dem iallafall – runt 21). De sprang och hoppslade i princip hela vägen (!) hem.
Kvällen var alldeles enormt fin och långt ifrån det ösregn/hagel vi höll oss inne ifrån under middagen. Hyfsat varmt i luften och det där ljuset som är så unikt för Sverige, som är det ultimata beviset för att vi är i den ljusaste årstiden nu. Och ja, måsarna skrek lätt och kvällen var bara magisk. Jag älskar Årstaviken (och Kajen), har ni hört det förr?
Sen skiljdes vi åt, kompisfamiljerna. Men våra barn såg trötta ut och är vana att ibland få hänga med – så vi gick hem till ett par andra vänner i huset bredvid. Där somnade Max direkt i en säng och Stella i soffan varpå vi åt charkisar och ost, och drack lite champagne under roliga diskussioner till strax före 12 då vi bar hem sovande barn och snart somnade själva också. Klockrent.