Jaja, vännerna har idag landat i Mexico och visst känner jag ett rejält sting av avund – men bortsett från det alltså.

Fjällsemestrar. Vad otrolig underbart och härligt det är!

Det är något visst med hela känslan. Hur man liksom myser omkring i underställ och bara trivs trots att man inte är sitt direkt mest piffade jag. Man bara är. Och det med rosiga kinder och en känsla av välmående som man bara kan få av att vara ute och dessutom använda muskler och energi. Vara lite sådär skönt trött i lår och vader.
Utför backarna är såklart bäst, men hela grejen med lite pyssel och bärande och fixande (inte minst såklart nu med barn med) är så härlig. Jag älskar när det inte känns bekvämt och tillrättalagt rakt igenom.
Hemma umgås man men det är legitimt (tycker jag) att fastna lite med surfplattan eller tidningen – för man är ju trött. Man softar samtidigt, det är också en del av grejen en sån här resa.
Och så god en öl är i bastun, eller ett gott glas rött till den goda maten vilken man gjort sig förtjänt av.

Hur vackert det är behöver jag väl förresten inte ens nämna?

En annan liten reflektion från denna semester är hur bra det ändå gått med barnen. De är inte i helt rätt ålder för fjällsemester än (vi kunde se målbilden i min brors familj, där alla åkte alla backar ihop och då är barnen 5 och 8 – inte långt borta!) utan tycker ju snön är lite bökig. Men i stunder går det, och värmestugan är mysig, och finns ett badhus har man ju ytterligare en aktivitet.
Att sällskapande barnen – 3*5 (snart 6)-åringar och en 8-åring – är äldre och både styr upp umgänge bra och leker gulligt med den minsta – ja det underlättar ju såklart.

Efter den här helgen har jag sån mersmak, och vill njuta mer vinter. Vilken tur att vi har Dalarna i jul, Sälen i slutet av januari och alperna i februari framför oss!20121218-214522.jpg

20121218-214532.jpg

20121218-214546.jpg