Det har varit en fullspäckad dag i Slovenien idag, och det har varit några absoluta höjdpunkter för mig. Efter förmiddagen, som bestod av besök i små byar, god mat och traditionellt pepparkaksutsmyckande väntade sjön Bled. Det har verkligen varit en sjö i mina resedrömmar – en mörkgrön mäktig sjö, omgiven av alptoppar och toppad med en liten ö med en karaktäristisk kyrka mitt på. Avbildad på otaliga vykort och ihop med huvudstaden Ljubljana och kuststaden Piran mest välbesökt i Slovenien. Jag är en sucker för natur, mer än något annat, så det var en sådan höjdpunkt för mig – trots gråväder som riktigt omslöt hela världen och dimma som var tjockare än alperna de dolde är höga. Nåväl. Man kan inte få allt, och nog var intrycket mäktigt ändå.lake-bled-slovenien

Men kanske inte riktigt lika mäktigt som starten i Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Vi anlände efter att mörkret lagt sig – det gör ju det rätt tidigt den här årstiden – och gjorde oss hemmastadda på hotellet; Ljubljana Grand Hotel Union. Rummet är okej, byggnaden riktigt mäktig med lång historia, gymmet riktigt bra och spaet trevligt (jepp, jag hann testa båda) och maten i restaurangen levererade verkligen. Vi åt så mycket så att jag omöjligt skulle kunna lägga mig direkt efter avslutad middag, och istället gav jag mig ut i regnet för en kort promenad. Och det var då.

Ljubljana hände.

Jag har sett fram emot Ljubljana också, och hört om en superhärlig stad, med fin arkitektur och känsla. Det återstår massor att se av det, och jag riktigt längtar efter morgondagen då det blir fullt med det – men bara promenaden ikväll. Wow. Jag fick någon form av knockout av känsla och hus. Av vackra byggnader, ännu vackrare upplysta av så fin belysning (och då har ändå inte julbelysningen tänts, den verkar bli något alldeles extra – kan jag stanna kvar en vecka till tror ni?) och ja – känslan. Regnet strilade lätt, från flera håll hördes musik från någon bar eller fiolspelare i ett hörn och det var ett konstant dovt sorl från människor som satt ute trots bara några få grader över nollstrecket – tydligen lever Ljubljanaborna mycket ute, vilket får staden att alltid sjuda av liv trots sin storlek. Det bor bara 270 000 personer i Ljubljana, och runt 50 000 studenter fick vi berättat för oss.

Ja, ni fattar. Så, med det ägnar jag detta inlägg efter lite inledande spontant ordbajseri åt Ljubljana by night i en bildbomb av sällan skådat slag. Jag kan helt enkelt inte välja bort bilder så ni får ta denna massa… och det lär ju komma mer, när jag fått lära känna Ljubljana ännu mer. Men, den här känslan av Ljubljana vid första ögonkastet vill jag bevara.

Ljubljana, i mörker och novemberregn. Drömmigt.

Write A Comment