stockholm picknick utsikt solnedgång

Drömmen om en picknick i Stockholmsnatten

Innan vi fick barn, ni vet för +10 år sedan – när vi var fria och bestämde helt över vår egen tid, så kunde sommarkvällar betyda att parkera sig på närmaste berg med utsikt över Stockholm och låta timmarna gå. Kväll övergå i natt. Oftast köpte vi med oss någon enkel mat (vi hade ju inte helt ekonomin på den tiden) och gick upp på Skinnarviksberget. Så satt vi där, ofta med några kompisar i sällskap och med rätt mycket folk runt om, och såg kvällsljuset börja lägga sig. Sådär långsamt som det bara gör om sommaren.

Sådant händer väldigt sällan nuförtiden. Om vi har barnvakt och kan umgås i stan så blir det alltid enklast möjliga. En uteservering om vädret är så, ett glas vin och någon mat. Ljuvligt utan tvekan – men varje gång jag får en påminnelse om de där förpliktelsefria åren genom just en bild av bekymmersfria stockholmsnätter på ett berg med utsikt, så får jag en varm känsla i magen. En tid som sedan länge är förbi…

Så, när vi en kväll i veckan fick barnvakt och spontant kunde ställa in oss på en kväll i stan med ett par kompisar och vi började diskutera vad vi skulle hitta på dök tillfället upp. ”Ska vi ta Urban deli eller Nytorget 6 kanske? Eller en picknick på vårt picknickställe på Söder?” frågade min kompis och vi kände direkt att det sistnämnda förslaget fick det att pirra till lite extra – en sommarkväll på en filt, med utsikt över stan – det är rätt!

Våra kompisar bor på Söder, och har ett ställe de går till ofta för kvällsmat i det fria med barnen, så de föreslog det stället. Det är ungefär så långt ifrån folkfyllda parker och välkända utsiktsplatser det kan bli – med med kanske ännu bättre utsikt. Så vi gick till Urban deli och fyllde korgen med det kanske allra godaste; En massa chark, goda ostar, kex och annat. Och så satt vi där…

…och tiden flöt på och vart eftersom timmarna gick sänkte sig mörkret – om än sakta – men vi hade ingen brådska därifrån. Stockholm var sitt vackraste jag, och det är fortfarande sommar. Eller, var iallafall veckan som gick. För mig kan denna kväll nästan ha fått vara sommarens avslut. Det vore ett värdigt sådant.

Drömmigt? För mig, ja. För att det är något jag så sällan har möjlighet till längre och för att det lika delar är njutning i nuläge som varma nostalgikänslor. Jag må vara äldre och ha fler förpliktelser nu än då, men jag är inte klar med stockholmsnätterna. Alls.