Det är söndag morgon, och igår eftermiddag kom vi hem igen efter 4,5 veckor på resande fot. Det kändes så märkligt! Jag älskar att komma hem efter att ha varit borta, och brukar gå runt i ren eufori över vårt hus, vår trädgård, vårt liv och våra rutiner – men denna gång var känslan lite annorlunda. Jag försökte sätta fingret på vad det var, men det var svårt. Det kändes så annorlunda – och jag tror faktiskt det är sommarvädrets fel.

Allt var så varmt. Huset så kvavt. Alla växter så uttorkade – det fanns knappt känsla av liv ute, där jag tidigare i år njutit så av fina blommor och enorma smultronhav. Det är ju ingen överraskning förstås att det varit så, och gräsmattan var gul redan i maj, men det har eskalerat – och vi som varit i diverse sommarparadis har inte riktigt sett påverkan från varje dag så tydligt. Sen hade det just innan vi kom hem – eller kanske hela dagen? – kommit massor av regn så allt var samtidigt blött och det låg löv över hela altanen och pooltäcket som att det vore slutet av september eller så. Vid närmare titt så såg vi också massor av hagel – centimeterstora! Det måste ha varit ett brutalt skyfall helt enkelt.

Idag behöver vi röja lite, och komma i känsla igen. Det kommer vara sommar länge till verkar det som, och även om jag allra helst hade fått kyligare väder och höstigare känsla (mer på riktigt än som en konsekvens av för torrt och varmt sommarväder) så behöver det omfamnas för att bli bra. Vi ställer upp alla fönster och dörrar inne, vattnar och slänger blommor och köper lite nytt, sopar altan och fräschar upp möbler på ett nästan vår-fixar-aktigit sätt. Och så ska jag njuta av sista dagen innan semestern, och min hemmamiljö. Det får ske på cykel – mot Hellas och en tur på mountainbiken!

Write A Comment