En heldag på italienska rivieran – cykling, glass, strand och njutning

Vår första dag i Civezza vaknade vi till en enligt italienarna själva kylig septembermorgon och enligt oss en helt perfekt sådan, varmare än ungefär någon dag den svenska sommaren 2017. September är enligt de lokala den allra bästa månaden, och jag förstår vad de menar. Lugnet är påtagligt, värmen pålitlig, och lunken den alla skönaste.

Vi inledde morgonen med en frukost hemma i lägenheten följt av en cappuccino och en croissant på ett café vid stranden Santa Stefano, enligt många en av de finaste och mest barnvänliga i området. Det finns dock många som aspirerar på titeln – de flesta stränderna här på italienska rivieran är både långgrunda och har fin sand, och italienarna gillar barn. De är välkomna överallt, flirtas med och hejas på, och det finns små lekparker mest överallt – inklusive inhägnat på stranden.

Efter förmiddagskaffet hoppade vi vidare mellan lite olika stränder och ställen, innan vi landade på ett av alla många cykeluthyrningsställen längs havskanten. Från Civezza, vår lilla by, är det bara runt tre kilometer ner till San Lorenzo på kusten, och längs hela kustremsan – från San Lorenzo i öst till Ospedaletti 30 kilometer (!) västerut går en cykelväg på ett gammalt nedlagt järnvägsspår. Det betyder fantastiska vyer över rivieran, och utan att störas alls av biltrafik. Cykelleden går längs vatten såväl som i långa tunnlar genom berget, och där samsas racercyklister med elcyklister såväl som finåkare – och cyklar som tar upp emot fyra personer eller mer. Vi valde just en sådan, och barnen kunde inte varit mer nöjda. De satt ihop framför oss och verkade njuta konstant i närmare timmens cykling. Vi kanske inte tog oss jättelångt på den tiden, då cykeln vägde mer än pedalerna tog, men vi fick vackra vyer såväl som mersmak. Cyklingen gör vi om en av våra andra dagar (men då väljer vi nog en vanlig variant), för det finns fler vackra sträckor att se och stränder att stanna till vid. Cappucinos att dricka vid strandkanten, och dopp att ta sig.

Apropå dopp så längtade barnen efter det tids nog, så vi åkte vidare till Imperia, knappa milen ifrån San Lorenzo. Avstånden  här på italienska rivieran är verkligen små, och det finns hur många guldkorn som helst att välja mellan på kort radie. Vid Imperias fina hamngata ”Calata Giovanni Battista Cuneo” ligger restaurangerna på rad, och vi åt lunch på Pane e Vino efter tips. Riktigt bra!

 

Strax norr om fick vi sedan resans första kvalitetsglass på klassiska Caffè Pasticceria Piccardo. Den jordgubbssorbén!

  

Sedan fick barnen äntligen det där doppet, då vi begav oss till stranden just mellan Imperial och Porto Maurizio, och med utsikt mot det sistnämnda. Inramningen kan ha varit den bästa jag någonsin varit med om med vackra Porto Maurizios siluett i ena änden, och känslan i den tidiga kvällssolen var så grym. Barnen var dessutom helnöjda, mer nöjda än på hela dagen – och då var de inte annat än två små stjärnor hela dagen. Så lätta att ha att göra med, och så positiva till allt. Vi har det onekligen lyxigt som får njuta av deras sällskap, och det just här!

  

Vi var, som ni kanske förstår, lätt möra när vi kom hem igen närmare 19, och upprepade gårdagens middagsuppsättning. Vi behöver hinna njuta av lugnet i byn också, för att ladda lite välanvända batterier. Jag kan tänka mig få ställen som är bättre för det, och det är onekligen ett ställe som gjort för det, Civezza.

 

Resan till Italien är i samarbete med ViviCivezza, men åsikterna, bilderna, känslorna och allt njutning min egen. Och barnens, och min kompis.