Den här veckan alltså – mina känslor och tankar får inte plats i den. Det har varit rejäla skiftningar i mitt fokus, min vilja och min energi på ett sätt så att den motsvarar en månad, minst. Kanske tog återkomsten till vardagen mer på mig än jag trott, ändå?
Den som läste bloggen i sluten av min semester förstod nog enkelt att jag var rätt klar med att ha obefintligt med egentid från familjen, och att mitt jobb är himla kul var inte enda anledningen att jag var så glad att komma tillbaka dit måndags. Att prata oavbrutet med vuxna, tänka klart tankar och äta lunch som någon annan lagat och utan avbrott eller att hjälpa andra var så enormt välkommet. Min hotellnatt i onsdags var en skänk från ovan, och jag följde upp det med att dra tidigt på torsdagen och vara borta även torsdag kväll. När fredagen kom hade jag således inte hängt med barnen på två dygn och längtade riktigt mycket. Ovana till det också – och det var sköna känslor att ha inför en helg själv med dem, när Henke skulle iväg på grabbhelg. En ynka arbetsvecka, med två kvällar själv, räckte för att verkligen se fram emot en helg med totalt barnfokus. Pepp!

Och så sitter jag här denna söndagskväll med datorn i knät för första gången den här helgen, och är helt slut som artist. Alltså. Det är inte utan att man kan bli rätt dränerad ändå, så är det bara – trots att det huvudsakligen bara blev jag, Stella och Meja till slut när Max bestämde sig för att följa med farfarn till kusinen, och trots att vi haft himla mysigt… För nog har vi haft en fin helg! I fredags kom några kompisar till mig, inklusive en småkompis åt Stella, för middag, igår var vi hos nämnda kusin på 7-årskalas, Stella var på handbollsträning, vi hängde i lekparken, käkade kräftor (okej, bara jag), och hade Harry Potter-maraton, och idag inledde vi dagen på SATS/MiniSats, poolbadade med kompisar och öste på. Lagom till att jag skulle dra iväg och njuta av ett par sköna eftermiddagstimmar i Sickla medan Stella och kompis var på bio, och äntligen få ett par lugna  timmar denna helg, meddelade Henke försening med tåget så jag istället fick en logistikutmaning och utöver en del roddande roa två små barn på alla möjliga och omöjliga sätt i köpcentrum. Så, mysig helg med barnen – men nu ska det snart bli skönt med måndag morgon igen.

Det är ju inte direkt vilken måndag som helst heller. Imorgon börjar Max första klass (och Stella 3e)!

4 Comments

  1. Ja Livet alltså. Sällan alla tankar och känslor får plats! Eller så TAR de sig plats typ mellan 02 och 05 på natten. Men ändå. Allt bra fint för det mesta!

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Haha, men verkligen så. Håhåjaja.

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Lite så… ofta alltså. 🙂

Write A Comment