En bra (föräldraledig) måndag är en där man haft nöjda barn på morgonen och utan arga miner (dock med stora baljor kaffe) lämnat två barn med en timme emellan, varav det senaste till fots och småpratandes med kvittrande fåglar som sällskap. ”Berätta igen vad som är så härligt med den här dagen, mamma”, sa han, som nog kände samma sak. Värmande sol, blå himmel, sopade vägar, allmän harmoni och de där fåglarna och allt annat.
Sedan ta sig med buss till gymmet, pausa på en bänk innan för ännu lite mer kaffe i solen (ja, det var en rätt jobbig natt inatt då en små-snorig Meja lät som aldrig förr och störde min nattsömn inte så lite) innan läge för favorit-mammapasset. Träna med riktigt bra energi och sedan promenad de många kilometrarna hem i härligt sällskap. Och så ha ett barn som fortsätter sova i vagnen i över en timme (!), och i sol på trappen hemma med bara ben hinna läsa ut boken till morgondagens bokcirkel trots att det ett tag såg mörkt ut (tiden?!). Och åh, så bra den var! Jag blev totalt gripen från väldigt tidigt i boken och älskade den. Livsöden och öden och innehållande ungefär allt som jag på en mikronivå är cirka allra mest rädd för i hela världen. Liane Moriarty, Öppnas i händelse av min död – jepp, jag rekommenderar varmt!
Och nu är klockan kvart över 2, Meja sover än och jag borde äta något mer än de två mackor med makrillfilé som hanns med för att kunna prioritera bok. Snart ska barn hämtas och jag ska till stan och laga katalansk mat.
Men tänk va. Eftersom dagen var så fin behövde jag skriva ner den här och tänka lite extra på hur fin den faktiskt är, inte minst efter att ha läst boken och fått ångest och hopp på samma gång. För vem vet, imorgon kanske det regnar, Mejas snorighet blivit en riktig förkylning och barnen bråkar? Sådan dagar har vi ju också. Hej här och nu! Hej måndag! Låt oss göra detta till en riktigt fin vecka!