Jag läste någonstans att de första veckorna med ett spädbarn kan vara ett enda kärleksrus, eller snarare som en mardröm fylld av oro och hormoner. Ungefär. Jag har en del mixade känslor i att känna mig lite skör fortfarande, men allra mest är jag bara så golvad av känslorna inför vår minsting i familjen. Jag är så sjukt glad att vi bestämde oss för det här! Det var ett beslut som inte var självklart utan snarare satt rätt långt inne. Det är mycket som har hänt gällande det just i år, för det var så sent som detta år som jag kände efter – var ärlig mot mig själv – och verkligen kände att jag ville ge det ett försök. Första gången vi med anledning av det hade diskussionen om en trea på riktigt, och sedan lät det hända. Och så kom hon. Och nu ligger hon om morgnarna (och halva nätterna) i min armhåla och bara är. Jag kan inte slita mig. Jag tittar ner på henne och kan knappt förstå vad som hände. Jag kan inte se mig mätt på henne, och jag kan inte sluta snusa på hennes skalle. Tiden stannar, och jag vill stanna den så för alltid. Vår spädis! Hon får inte bli större nu! Jag vill ha den där lilla hjässan under min näsa och andas in doften för alltid. Alltid.
Lyckligtvis så vet jag att varje tid är roligare. Att man för varje sak som händer tycker att den bästa tiden är nu. Snart kommer riktiga svarsleenden, sedan kommer mer personlighet, och så fortsätter det. Bästa tiden är nu. Och imorgon. För alltid.
Men just nu så är hon ett spädbarn, och hon är helt ljuvlig. Det är kärleksstorm, kärleksrus. Det är en liten hjässa i armhålan och vissa morgnar är jag oförmögen att gå upp. Tiden stannar. Stanna tiden!
Så ja… även idag har jag ätit frukost strax efter 11. Jag blandar och ger lite, och innan dagen är slut kommer jag säkerligen känna mig förslappad och i behov av mer fart i livet. Det vanliga livet, och guldkanten, och energin. Och med det lite depp, mitt i kärleksruset. Så snart ska jag ge mig iväg och låta något hända den här dagen. Först ska jag bara lukta på henne lite till. Förlora mig i hennes blick och njuta. Bara lite till. Och lite till. Och lite till. I oändlighet.