Idag har vi ett lite lugnare tempo. Meja har dessutom varit mer vaken än någonsin så från det att vi gjorde morgon vid halv 10-snåret (ja, lite sovmorgon idag) så var hon vaken mer eller mindre konstant till 12. Minsann! Hon verkar dock sova skönt i vagnen under frisk luft så då packade jag ner henne och tog ett varv runt Långsjön. Det är rätt bra ändå med en så smidig och kort runda nära, på så sätt blir inte tröskeln så hög. Det behöver inte vara en timme eller inte alls liksom. En skön halvtimme är bra det med. Jag fick dessutom lite ont i ryggen igår efter mina ovanligt många steg. Jag har aldrig haft ryggproblem någonsin, så det är väl kanske bålstödet i kombination med lite annan tyngdpunkt nu som gör att det är ovant. Jag får jobba på med mammamage och vara lite uppmärksam på signalerna, helt enkelt. Det vore onödigt att dra på mig något i iver att bli mitt vanliga, aktiva jag. Jag har tid på mig till det, och min vanligtvis väldigt smärt- och skadefria kropp är värd att vänta in.
Hon gillar att få på sig kläder, verkar det som. En stickad tröja på och så ner i åkpåsen – smidigt och bra.
Mildvädret håller i sig både här i Stockholm/Nacka och de allra flesta delarna av landet. Jag uppskattar det till viss del även om jag är en förespråkare av äkta vinter med snö och (lagom) kyla, och det är härligt inte minst dagar som dessa. Fast, i min värld får det gärna nypa mer i kinderna och det är svårt att förstå att det är mitten av december.
Såhär hade vi det runt Långsjön idag.
Vi var faktiskt på väg till Sälen i helgen. Tanken var att jag, Meja och Max skulle ta tåget upp till Borlänge ikväll och sedan åka med morföräldrarna till Sälen på torsdag, medan Henke och Stella skulle köra hela vägen dit på torsdag kväll. Där skulle vi hänga lite traditionsenligt med brorsfamiljen och Stora Höga-familjen, och åka skidor (inte jag förstås) och ha det bra. Men, med mildväder även där har vi hört om visserligen några åkbara backar men i övrigt mest bar backe och/eller lera och då tappas ju lite av fjäll- och myskänslan och det blir inte värt. Väldigt trist och snopet, förstås. Vi hoppas på ny chans på andra sidan årsskiftet!
Däremot har mildvädret gjort att det gräs vi sådde i typ oktober faktiskt nu börjat ta sig (!). Hur sjukt är inte det? Vår stenläggning av uppfarten som vi gjorde i augusti börjar med det gå i mål. Vi (och med vi menar jag i praktiken huvudsakligen våra pappor) avslutade med att jämna till trädgården på denna sida genom en mur ner mot stenläggningen och lite utfyllnad av gräsmattan, och har lagt en stengång längre in mot den gamla stenmuren och trappen. Där har vi också fått upp belysning nu. Det är verkligen så fint! Det enda som återstår är att fylla på med markduk och grus mot muren så det blir snyggt, men det är petitesser i sammanhanget och får bli i vår. Det blir förstås först då allt kommer bli en klar helhet.
Helheten kräver ett inlägg själv egentligen, men ni kanske minns hur det såg ut när vi drog igång..?
Nu ska jag redigera lite resepodd – det andra avsnittet behöver klippas vad gäller de sista små petitesserna så att vi är helt redo att klicka på publicera i mitten av nästa vecka. Hoppas ni ser fram emot det lika mycket som jag!