Vid midnatt avslutades vår sena – och mycket goda – middag på restaurang Llama (jag får återkomma om den) och jag tog ett förmodligen klokt beslut att låta en taxi köra hem mig till hotellet. Egentligen kände jag mig nog tillräckligt pigg för att vara kvar lite längre men samtidigt vet jag – känner jag – att jag är rätt sliten. Mer mentalt än fysiskt, men ändå. Livet frestar på, för tillfället (även om tjejhelg ger mer energi än det tar). Och veckan är 32.

Musiken höjdes på stället vi var på och feststämningen steg. Så härligt!
Fast… Jag är enormt hes. Sådär så det påverkar vad jag alls kan säga och när. Otroligt tröttsamt! Jag är svullen i svalget och det gör också att jag snarkar. Vanlig gravidåkomma, även om jag inte ska säga att jag aldrig gör det annars för det gör jag efter fest och vid sjukdom, men detta är något helt annat. Så jag är sjukt orolig för hur mycket jag kommer störa mina vänner inatt. Jag hoppas de kommer sova tungt efter en lång natt på stan..! Och så har jag laddat upp med både näs- och snarkspray. “Låt bli nässpray så du inte blir beroende!” var uppmaningen från min barnmorska, men den här helgen lyssnar jag inte på det örat. Måtte det hjälpa en aning!

Vi bor 4 i varje rum och jag bor förstås med några som är mindre känsliga men ändå. Denna oro för att alls somna är inte kul alltså.

Copenhagen Plaza och ett halvt familjerum. Ser ni hantlarna på väggen förresten? Gilla! 

Write A Comment