Jodå, klockan är närmare 17 och bloggen har inte uppdaterats på hela dagen, men det beror på att den knappt känns som att den börjat. Det blir lätt så när man går upp vid halv 12. Vi hade nämligen en väldigt utmanande resa hem, och landade hemma i våra sängar vid 06.30. Då hade barnen sovit en mycket märklig natt – i hyrbilen på flygplatsparkeringen knappt ett par timmar runt midnatt, lite lätt i den spartanska vänthallen på Santorinis flygplats, ett par timmar på flyget hem och lite lätt i taxin från Arlanda. Vårt flyg gick nämligen den galna tiden 02.45, och med det slogs nog rekord i obkväm restid. Då gäller det att ha rätt inställning på förhand… och gnälliga miner var det faktiskt inte särskilt många. Intressant dock hur man som förälder får agera. Sina egna behov är totalt bortprioriterade och allt man tänker på är hur det går för barnen. Är du själv trött, hungrig, törstig, sitter obekvämt med barn som somnat i knät osv – bara att gilla läget. Så, vi hade inte sovit så mycket när vi väl kom hem direkt…
Men hem kom vi som sagt, och efter att vi lagt oss i våra efterlängtade sängar vid 06.30 sov hela familjen till efter 11 – då vaknade Max och Stella blev sist upp då hon väcktes 11.30. Och vet nì? Det löser sig. Barn behöver inte lindas in i bomull. En vanlig natt inatt och saker är sig själva igen. Klart värt.
Jag har så mycket kvar som jag vill berätta om Santorini. Om den enormt mysiga byn Megalochori som vi bodde i och om vingården Gavalas där, om hamnen nedanför Oia – Amoudas – och hur otroligt charmig den var, om kvällsmiddag i Oia, om byn Pyrgos och om utsikten från Santorinis högsta punkt. Och så vill jag skriva tips om Santorini generellt, om att bo och ta sig runt, om vad som drar iväg prismässigt och hur man kan resa mer ekonomiskt där och ja – jag vill att alla ska bli sugna att åka till Santorini och få tankar om hur de skulle kunna göra det, för så bra var det. Men det får komma sen, för den här dagen gäller sånt som kommer på köpet med att bo i hus. Gräsklippning och fix när man varit borta i nästan två veckor vill säga…
Inte för att det känns jobbigt – jag är så glad att det är just vårt hus jag kommer hem till. Utöver det har vi en liten tjej här hemma som fyller 7 år imorgon, och vi kör som vanligt en rolig dag för henne med egenvald utflykt och sedan kommer närmaste släkten på middag på kvällen. Det ska preppas fika och mat med andra ord. Så, med det är nog mina 5 minuter med datorn i knät och kaffet i handen på altanen över… åter till de (inte så betungande) sysslorna!
Sista kvällen åt vi middag i Oia med den här utsikten. Så vackert!