Såld på Santorini; norra delen med Fira, Oia och lavastränderna

Men bara – Åh! Jag vet inte om jag alls kommer hitta orden i det här inlägget, och om det alls kommer nå fram hur vackert det är. När jag nu bloggar snabbt från mobilen och bara väljer några bilder kanske jag väljer fel. Kanske ser det vackert ut men långt ifrån sanningen. För så är det – det är så vackert så varken vykortsmotiv eller ord räcker till, det går knappt att föreställa sig i sina drömmar. Jag är helt såld på Santorini!

Innan vi åkte hit hade vi hört både bra och dåligt om Santorini. 75% pratade om magiskt och överlägset och 25% om överexponerat med massturism och överpriser. Jag tillhör med andra ord den första skaran, kanske för att vi med egen bil utforskar i vår takt och undersöker de mest turistanfallna ställena under bättre tider. Vi åkte till huvudstaden Fira direkt efter frukost imorse och spenderade förmiddagen där. Njöt av galet häftiga vyer, och för barnens skull fick det bli linbana och åsneridtur upp och ner från högbelägna Fira ner till vattennivå (5 €/väg för vuxen, gratis för våra barn och 2,5€ för äldre). Noll köer och uppskattat av kidsen. Vi blandar vårt med sådant som de uppskattar. Det är ett vinnande koncept för vår familj för att hålla alla nöjda. Våra resmål på barnens villkor – som ni nog hört mig säga många gånger tidigare. De var dock också mäkta imponerade av inramningen i Fira.


Vid lunch var vi i Oia. Det är bland de absolut vackraste byar jag någonsin sett! Till skillnad från Fira känns det mer som enbart lyx med lyxiga hotell på rad blandat med restauranger med fantastiska terasser. Inramningen! Här var, tycker jag, miljön ännu vackrare och än mer dramatisk och jag hade svårt att slita mig. Helst ville jag sätta mig på en terass och sippa champagne i timtal. Det gick ju dock bort av flera skäl… Men Oia, alltså. Överlägset vackert. Åk dit. Men någon du älskar att vara med. Lev romantik. Gift dig.

Oia

  

  Förutom Fira och Oia cruisade vi runt på norra delen av ön och njöt av landskapet. Vi stannade på stränderna Kouloumbos och Monolithos som enligt vår mysiga hotellägare skulle vara de bästa av alla häftiga svarta lavastränder. Det var dock för höga vågor för strandhäng och bad i dagens rejäla vind (den vi uppskattade i byarnas trånga gränder) men klockan närmade sig ändå 17 innan vi kom tillbaka till hotellet för efterlängtat poolhäng igen, så det gjorde just inget.


En dag full av intryck. Sa jag att jag är såld på Santorini?