Att gå ut och andas våren

Det är så mycket värt att få de bästa delarna av dagsljuset om dagarna, även om ljuset numera håller sig kvar långt in på kvällen. När mina jobbdagar är stressiga och möten går i ett så är det lunchen som om den spenderas på bästa sätt kan få mig att lyckas fylla lungorna med luft och orka fortsätta racet hela eftermiddagen. Solen är så varm då, och ljuset så ljust.

Jag försöker att inte tänka efter så mycket kring huruvida jag ska ta en lunchpromenad eller inte – jag bara gör det. Än har jag inte ångrat det automatiska beslutet en enda gång. Flera gånger i veckan försöker jag ta mig ut, och mer rutin har promenaderna aldrig varit tidigare. Här för att stanna, känns det som.


Och som det knoppas! Här är vid Trekanten i fredags.

Lite av hemligheten med att ha fått tröskeln så låg är att gå kortare rundor. Det behöver inte vara minst en halvtimme eller längre, utan 20-minutersrundor är perfekta de med. Med aktivitetsarmbandet ser jag skillnaden en så liten runda ändå gör, de dagar som är mer jobbintensiva och därmed mer stillasittande.

    Den här perioden, alltså. Så fantastisk den är!

Tänker jag efter så är nog egentligen våren den årstid som kommer sist i min topplista, och ändå är den så ljuvlig. Det kan ju låta märkligt, men det betyder nog bara att det mesta bara känns rent allmänt bra eller bättre. Jättebra.


Dagens Årstaviken.

_____________________________________________________________
Blogg100 – 45/100 (tappat en första dag under utmaningen, minsann)