I samma stund som jag tok-tok-tok-längtar efter vårt hus nu (2 månader kvar!) så funderar jag lite på det där med beteendemönster. Jag har märkt att jag inte naturligt går ut och sätter mig vid första bästa tillfälle, som till exempel med morgonkaffet. Detta trots att vi har två stora balkonger i olika väderstreck på vår lägenhet. Kommer jag spontant gå ut på altanen i tid och otid sedan? Jag som faktiskt tycker det är vrålmysigt att sjunka ner i soffan inne… Är det en vanesak eller handlar det om vad man faktiskt gillar mest och inte? Min pappa till exempel är konstant ute på balkongen hos oss, själv har jag inte ens suttit i sofforna på vår kvällsbalkong än i år.
Morgonkaffe (och favorit-bloggläsande) på inglasade altanen hos mina föräldrar idag iallafall. Friskt och härligt. Kanske kan bli en vana, ändå. Vi får väl se.
På nya huset finns en stor terrass i norrläge (men så stor så den har sol mest hela dagen) och i österläge finns en liten stenlagd (tror jag?) uteplats och i väster ligger poolen med altan. Det finns iallafall ställen att välja på.