Hej, vad kul att du hittat hit till detta inlägg – som är från vår resa till Sri lanka år 2013/2014, och var del av en långresa som innefattade Istanbul, Jordanien, Dubai, Sri Lanka och Doha. Jag har förstått att stränderna på Sri Lanka förändras snabbt genom turistanströmningar och byggen – så kanske är infon nedan lite inaktuell?
– Läs mer om hela långresan här
– Läs om varför du ska välja Sri lanka – eller varför inte – här
– Läs mer om Sri Lanka – inklusive jämförelse med Thailand mm här, där alla mina inlägg från Sri lanka är samlade
Övriga reseinlägg i denna reseblogg hittar du lättast via menyn ovan.
Sri lankas stränder
Som jag surfade innan vi åkte hit till Sri lanka, och försökte förstå vart man skulle åka och varför beroende på vad man är ute efter. Nu inser jag att den frågan är väldigt mycket svårare att svara på än jag trott, för det man säger om Sri Lankas stränder är något i backspegeln redan i samma sekund som man uttalar orden. Utvecklingen går med andra ord väldigt snabbt, och idag träffade vi ett par här på stranden som berättade hur stranden såg ut när de sist var här för tre år sedan. Och då pratar vi inte hotell och så utan till och med själva stranden har ändrats och är nu bredare på norrsidan – lyckosamt för ställena där.
Mirissa eller Unawatuna
Mirissa som vi läst om var beskrivet som sjukt sömnigt, och vi var rädda för att ens ha tre nätter planerade där, med tanke på hur lätt vi blir uttråkade. Att de blev fyra gjorde ingenting och vi hade trivts där än idag – många dagar senare. Mirissa var vackert som ett vykort, med vit och mjuk sand och långgrunt med roliga men lagom stora vågor. På stranden låg ett tiotal ställen, och det kändes – på ett positivt sätt – som hälften så många. På alla ställen fanns gratis solstolar (man förväntades nog äta lunch där man låg), få men utan trängsel, vi fick låna buggy boards som vi ville, det var rent och fräscht tack vare att varje ställe verkade ta ansvar för sin strandsnutt. Något vi inte reflekterade över när vi var på Mirissa var att vi inte behövde bemöta försäljare på stranden en enda gång. Det sista har vi dock tänkt på nu när vi kommit till Unawatuna, och dagligen blir uppvaktade av många försäljare. Vissa saker är trevligt i rimlig mängd samtidigt som jag inte alls gillar att avvisa de fina, rara Sri lankeserna som bara vill tjäna några ynka kronor på alla turister som är här. Men de är ju så många!
Många turister i Unawatuna
För i Unawatuna är de rätt många, turisterna alltså. Eller många är att ta i, jag kan på inget sätt jämföra detta med de mer intensiva stränderna i Thailand, men liksom – fler. Och Unawatuna lever upp till det vi läst vad gäller att det är mer drag. Det händer mer här, och jag gillar visserligen skarpt att det finns några små grusvägar som kantas av juice/kaffebarer, små kiosker och butiker osv, men jag vet inte jag. För på köpet känns det lite skräpigare och skränigare. De 25-åriga backpackers som är här lär älska det (det hade jag gjort för 10 år sedan) men jag tycker att vissa ställen är direkt ocharmiga och nedanför solstolar kan ligga små högar med skräp. Givetvis kostar solstolarna också, trots att de står tätare (om än bara tätt just i strandens centrum).
Ett stimmigt Unawatuna?
Jag menar inte att vara negativ mot Unawatuna, det förtjänar stället inte. Stranden är fantastisk och Sri Lanka vinner här också. Men i jämförelse med Mirissa…
Men samtidigt – nästa år tar man nog betalt för bäddarna i Mirissa också, som snarare är steget efter än ointresserade av att göra business på turisterna. Näringsidkarna här har en del att lära om turismen, på gott och ont. Det lär, tyvärr, gå alldeles för fort.
Bilder från Unawatuna
Nedan kommer ett gäng bilder från Unawatuna. Här finns fler bilder från Mirissa.
Det vore ju i och för sig orättvist för vilken strand som helst att behöva jämföras med Mirissa. Bilderna ovan är från Unawatuna.
Men gilla på att kunna köpa frukt på stranden. Stella har tjatat om kokosnöt sedan vi kom även om jag försöker övertyga dem om den solmogna mangons överlägenhet.
Och sarongerna man kan köpa är fina superbilliga, 25 kr ca.
Annars är barnen förstås mest i vattnet. Mer koraller i vattnet/vattenbrynet, djupare och mindre vågor.
Små stånd längs vägen. Älskart.
Eko-café. Älskart. Unawatuna är så härligt ändå just för att det finns ställen. Jag är inte alls ute efter orört – bara bra. Här är bra, ytterst bra.
Vårt boende i Unawatuna
Vi kör inga heldagar på stranden här i Unawatuna, drygt halva räcker. Det har förstås mest med vårt boende att göra – på Thabroban Pavilion Resort & Spa (adlink). Nyare recensioner hittar du på länken innan, men här kan du läsa om vår uppfattning om det. När vi glider upp framför hotellet med tuktuken (som kostar 5 kr för den korta turen) känns det som att landa i vår alldeles egen oas.
Så rätt.
Vi njuter av att spendera sen-eftermiddagarna här!