Prins Bertils stig och långdistans-comeback

Ni är nog många som liksom jag följer Träningsglädje-Saras blogg, och en liten extra bonus för mig med den är när det kommer Halmstadstips. Här har vi semestrat årligen under de år vi varit ihop (närmar sig 13), men jag känner inte att jag för det känner staden jätteväl utan bara hyfsat. Så, Sara ger mig lite tips som jag försöker lägga på minnet.

Ett sådant är att springa längs Prins Bertils stig, som är en 18 km lång kustled mellan stan och bortanför Tylösand. Jag nosade på den förra året runt Tylö och början av den genom att springa ”hemifrån” Östra stranden, men det har inte gett många kilometrar på den.

Idag hängde vi i stan på eftermiddagen och jag tog med mig ombyteskläder och fick sedan familjen att köra mig en bra bit ut mot Tylösand innan de åkte hemåt. Strax bortanför Grötvik satte jag så igång för att springa mitt första långpass (läs: över 10 km) på ett år. Otroligt härligt att bara springa hemåt och känslan i långa långsamma pass är verkligen något extra. Ganska precis 6.00/km-tempo hölls hela vägen och jag kom in efter närmare 14 km (13,8). Riktigt bra! Totalt stumma vader efter ovan distans men nice faktiskt.

Och inramningen – grym! Otroligt härlig havsutsikt och doft av tång och rosor. Pepp på den!

20130716-213726.jpg

Mersmak på långpass – oh ja. Sug efter halvmara igen – oh nej.
Men mer turer på Prins Bertils stig ska det helt klart bli!