Idag var vi utbjudna till norrförort, och förslaget från vännerna där var att småtjejerna (som kallar varandra bääästa kompisar och älskar varandra till kryptonien och tillbaks) skulle få rida ”knatteridning” på en riktig ridklubb. Alltså, lyckan?!
Sen kläckte den kreativa mamma det eminenta (?) förslaget att även vi mammor skulle köra en prova-på-ridning. Hela 60 minuter på hästryggen och övning på skritt, rida slalom, halt och trav. Jag har bara ridit en gång på riktigt tidgare i mitt liv och det var vid en aktiv vulkan på Costa Ricas landsbygd (och var heeeelt fantastiskt, måste berätta mer om det någon gång!). När jag såg monstret till häst jag skulle rida på blev jag aningen skraj. Galet stor! Men, det hela gick riktigt bra, möjligtvis lite långsamt för min smak (mer trav?) men ändå lagom. Rolig grej!
Och på läktaren hejade övriga familjen på.
Men nu var det ju för Stellas skulle vi gjorde detta egentligen, och oj vilken peppad tjej det var vi hade med oss. Hon älskar att rida, och har tidigare gjort det på små rund-ridningar i Aspuddsparken, på Skansen och Furuvik – men i en riktig ridhall var ju ytterst spännande. Även innan, när hästarna skulle göras iordning. Alla barn hade en ledare som ledde sin häst men fick göra kommandon själva, som att få dem att gå, stanna och svänga. Stella var otroligt stolt efteråt och berättade att hon gjort allt som de sa osv. Superroligt!
Däremot konstaterade vi visserligen att vi hellre spenderar våra helger på läktare i andra typer av byggnader (läs: för alla typer av bollsporter och ställen där det inte luktar häst) men samtidigt uppmuntrar vi såklart något hon tycker att är så roligt. Så det kan bli fler utflykter till prisvärda och väl uppstyrda föreningen i Sollentuna!
Sen åkte vi hem till vännerna och lagade käk, innan jag fick hasta hem för ytterligare en kvällsaktivitet.