Jaha ja, så var det dags att återgå till arbetslivet efter toklånga 13,5 månaders föräldraledighet. Det här är alltså min första arbetsvecka!
Fast jag börjar inte förrän på fredag, den 3e februari. Vi kommer inte hem förrän sent på eftermiddagen den 1a, så den dagen går bort. Sen känns det lite hårt framför allt mot familjen om jag skulle jobba torsdag. Barn med jetlag och en Stella som kanske inte är redo för dagis – det skulle vara en tuff start för en förmodligen också jetlaggad pappa. En urplockad lägenhet som varit utflyttad och uthyrd i tre månader. Nej. Torsdag ger jag mig själv och familjen, för plock och fix. Och lite catch up med mina fina Kajenmammor. Och ett galet efterlängtat och välbehövligt frisörbesök.
Men sen är det fredag och då börjar jag, och det blir ju en lagom mjukstart! Typ halva kontoret är på skidresa, så det blir en admindag. Sätta upp ny dator, rensa mailbox, uppdatera CV. Dricka kaffe. 😉
Jag är konsult, så när det blir kund vet jag inte riktigt. Inte på fredag iallafall.
Max blir hemma ett tag till, nu tar H över hemmajobbet. Minst ett par månader, sen får vi se. Vi ville ha in honom från maj ursprungligen, för 1 år och 8 månader som Stella var kändes lite sent med facit i hand. Så efter sommaren har vi därför känt att vore lite sent för Max (om han inte vore betydligt lugnare och osocialare än Stella, men han är minst lika framåt). Vi sökte april för att ha lite tidsfrist, men jag vet inte om vi vill redan då… Och oavsett så är det bara aktuellt med förskola om han får plats på Stellas.
Vi får se lite helt enkelt.
Men min första arbetsvecka är detta hur som helst, och det känns bra. Hade känts super och verkligen hög tid om vi inte varit här tror jag. Nu är det så svårt att se det framför sig, det känns så avlägset. Fast att vara föräldraledig hemma kände jag mig färdig med redan innan vi åkte.
Sen vad gäller det där med att komma tillbaka så kändes det som en större grej sist. Vad hade hänt sedan jag slutade, hur skulle min CV stå sig osv, och framför allt – hur skulle det gå att kombinera mammarollen med jobbet, och skulle jag alls komma ihåg något och ha kvar förmågan att leverera?
Allt det gick bra sist. Så den här gången oroar jag mig inte, och tänker inte på att förbereda mig mentalt. När jag går in genom jobbdörrarna på fredag kommer jag att vara där. Fysiskt såväl som mentalt.
Så ja. Välkommen första arbetsveckan! Men tack för mjukstarten…
