Alltså jag fattar inte riktigt det där med smakisar. Det är så himla många olika bud. Och framför allt, överallt står att det tar typ några månader att få barnet att lära sig såpass så att de kan äta en ordentlig måltid. Att man bör introducera långsamt för att se vad de tål och inte.
Ja, det är ju bra, men alltså… Om ett barn är jätteintresserat, äter glatt och protesterar när maten är slut (läs: när teskedarna gått åt), då känns det lite småkonstigt att bryta. Okej i absoluta början, för att se vad de tål osv – men i ett par månader?!
Max har iallafall varit väldigt entusiastisk över det här med maten. Han har nu fått palsternacka, morot, majs och lite gröt. Och majskrokar också faktiskt, varför inte lära sig lite konsistens på en gång och att hålla i ”maten” själv.
Allt med god aptit, glada miner, bra teknik och vilja att ha mer. Igår fick han lite mer då vi gav honom några skedar gröt efter majssmakisen, men han var faktiskt lite knorvig i magen igår kväll/natt så det blev nog för mycket.
Jag skulle egentligen gärna helamma längre, men vi tror att en grötportion på kvällen kanske kan skjuta matuppvak från 10 till 12 timmar (dvs från 05 till 07) och få helt hela nätter. Det vore fint. Likaså är jag så förbannat less på att pumpa efter mina två gånger om dagen i två månader, så jag pallar inte en sekund till. Gröt när jag är borta någon kväll vore således en bättre lösning.
Lagom till nästa helg, dvs om 10 dar, har vi tänkt att han ska vara uppe i en riktig måltid av gröt (för då är det Peace&Love!). Kanske fortsätter jag lite med vanlig mat/grönsaker mitt på dan, bara för att vänja honom vid smak av olika saker.
Vad har ni för erfarenhet och funderingar kring det här med smakisar?