Jag tänkte häromdagen att jag skulle skriva lite om vad jag faktiskt gör om dagarna. Inte de där givna sakerna som att jag går upp med barnen (eller faktiskt inte, för Henke gör det nästan varje dag och låter mig sova extra) och lämnar (se föregående parentes), och att jag får in träning eller promenader och tankar dagsljus och energi – utan vad jag gör rent jobbmässigt. För, jag har fokus på återhämtning under detta års två sista månader, men det är inte allt. Men så gick dagarna och helt plötsligt var förutsättningarna annorlunda. Mitt nuläge ändrades igår eftermiddag, och jag är så lättad och lycklig just nu.

Ett första uppdrag 

Jag har smugit igång med jobb genom att ta ett halvtidsuppdrag. Det är långt ifrån mitt vanliga jobb så även om jag tvekade lite av osäkerhet för det där med återhämtningen så kände jag snabbt att läget var perfekt för just detta uppdrag. Det är frilanssidan av mig som får jobba, och jag skriver texter för en stor svensk resesajt. Varje artikel tar runt 1,5-2 timmar och det blir nästan terapeutiskt. Researcha, skriva, granska, repeat, klar, nästa. Det är långt ifrån mitt vanliga jobb med mycket politik, långa cykler och komplexitet i varje liten simpel grej. Och så gör jag det på distans, oftast hemma vid hemmakontoret. Lugnt, skönt, produktivt, nyttogörande. Med tanke på företagsuppstartandet som tar inte så lite tid, och därtill kommer att börja nätverka för att ha någon som helst chans till uppdrag en bit in på 2019 så blir inte mycket tid kvar av dagarna mellan lämning och hämtning. Men – miljöombytet (från mitt gamla jobb dvs), sömnen på morgonen och träningen har gjort mig väldigt mycket gott. Jag blir starkare varje dag. Så, det är ett kul och bra uppdrag och även om jag kanske hade behövt heltidsvilan så har det gjort att jag kunna slappna av ekonomiskt. Stressen för den oklara framtiden hade känts högre annars, och varit stress i sig. Jag jobbar så hårt på att endast, vara trygg och bara… trust the process… men det kommer inte helt enkelt. Jag är van att ha kontroll. Det här är motsatsen till kontroll.

nacka nackareservatet hellas yoga

Att starta företag – från enskild firma till aktiebolag

Att starta företag är ett kapitel för sig. Jag har haft enskild firma för blogg och podd i tre år nu, men att börja jobba för att faktiskt tjäna “riktiga” pengar och ta ut lön är något annat. Att köra aktiebolag har känts som en självklarhet, så det har jag fixat. Och väldigt mycket mer. 

  • Köpt lagerbolag; Jag köpte lagerbolag (befintligt aktiebolag utan tidigare verksamhet som köps över) vilket gett ordentlig hjälp. Fortfarande oändligt med papper och annat dock, och verksamhetsberättelse, namn, registreringar och en hel massa information. 
  • Haft möten med banken: Först får man sätta upp temporärt konto för att betala aktiekapitalet (50 000) och först efter ytterligare några turer med lagerbolaget och bolagsverket går det att starta ett riktigt konto och komma igång med företagstjänster. Ett par möten, hundra papper.
  • Pension och försäkringar: Jag kommer sätta av så mycket jag bara kan i pension – att starta eget innebär för mig inte att tappa sådant som min arbetsgivare tidigare hjälpt mig med. Företagets vinst ska uppskattas, för att skatter och moms ska kunna justeras och betalas månadsvis hela året baserat på uppskattningar. Vidare har jag behövt lägga om alla individuella såväl som familjeförsäkringar då det tidigare gått via jobbet. Jag är så tacksam för fantastisk hjälp från SEB med en massa rådgivning (när jag väl fick hjälp efter inledande väntan). Jag har således “höga” fasta kostnader från företagets månad ett – men hundraprocentig säkerhet och framtiden i åtanke.

Men nu är jag igång! Jag har mitt bolag (under namnändring till mitt), mina konton, min pensionsförsäkring och annat, min revisor och jag har skickat mina första fakturor genom mitt nya AB. Yippie!
(Jaja, jag har ett gäng papper kvar att gå igenom, signera och skicka för F-skatt och att få vara arbetsgivare åt mig själv men det är nära nog)

Att landa ett uppdrag – ett enormt lyckobesked

Det har inte gått av sig själv som sagt, att helt lita på processen. Känna mig trygg i framtidens ovisshet. Visst, mitt nätverk är bra och min CV stark men – att på riktigt landa? Hur kan man vara säker på det? Jag har redan blivit uppgiven av konsultmäklarna (som pressar priser enormt till inte rimliga nivåer) och allmänt känt att det är långt från snack, nätverk och ljumna leads till heta spår och hyfsat rätt uppdrag i hyfsat rätt tid. 

Och så trillade det ner. Från att jag i onsdags eftermiddags sa till min kompis att jag lika delar har ångest som känner mig trygg och lugn – med visst överslag mot ångest, så tog det några timmar innan en exexexexchef messade om ett tips och förmedlade kontakt (tacksamheten!). Morgonen därpå hade jag ett mail från uppdragsgivaren, några timmar senare var jag på möte/intervju och vi var överens. Idag har avtalen – de jag fått ta fram (med hjälp) och justera – signerats. Från början av januari till sista maj har jag ett uppdrag som känns helt rätt för mig (IT projektledare), på rätt timrate, vid en bra geografisk plats och på ett företag som känns superspännande. Jag är så sjukt glad! Uppdraget är i bekvämlighetszon och helt i linje med min bakgrund, men det är ny bransch och som alltid nya förutsättningar, utmaningar och leveranser, vilket kittlar inte så lite – men jag är så pepp! 

Så. Så är nuläget. Jag är så lättad, och ser så mycket fram emot andra sidan nyåret. Men först – lite mer textskrivande, bloggjobbresa och vila. En fin kombo, känns det som. 

lifehack för november