Jag är inte så mycket för traditioner, om man pratar om att låta vissa helger ha speciella inslag bara för att det ska vara så eller alltid varit så. Vad det kommer ifrån vet jag inte, men jag kan känna mig lite kvävd av det. Det känns inte helt medvetet på något sätt, och jag vill agera medvetet… Göra det jag verkligen vill, och fokusera på personer och aktiviteter jag verkligen tycker om istället för måsten. Jul utomlands eller någon annanstans utan storfamilj? Inga problem. Påsk på olika ställen varje år? Absolut!
Men midsommar? Där har vi nu sedan många år riktigt starka traditioner – och jag älskar dem. Mycket kring våra midsommar sedan… runt 7 år eller så? är byggda kring att vi gör likadant år efter år. Fast, samtidigt så känns det som att det är traditioner som vi skapat själva. Vi äter den traditionella midsommarmaten (som jag älskar) till lunch, och vi går alla helst till midsommarstången för dans på eftermiddagen (för barnens skull) men i övrigt så gör vi saker nästan likadant år efter år – för att det känns som att vi kommit på feelgood-facit.
Det är vännernas lantställe i Stockholms skärgård, och vi, värdfamiljen och en familj till från torsdag till söndag. Ibland (som i år) är även en annan familj med någon av dagarna, så vi maxar på 8 vuxna och 10 barn mellan 1-10 år.
Det är en torsdagsmiddag med champagne, chark och ostar. En fredag med midsommarhäng, god mat och en massa spontanaktivitet i trädgården. En lördag med förmodligen något träningsinslag, ännu mer trädgårdshäng och gärna femkamp (som inte hunnits med dagen innan), och såklart bad och strandhäng om vädret tillåter (inte i år). Och god mat – massor av riktigt god mat!
Så ja – jag tycker det är viktigt att skapa sina egna traditioner och undvika måsten… men denna helg vill jag aldrig ändra på. Jag är så glad att vi har så fina midsommartraditioner med så fina vänner, och är väldigt nöjd med årets midsommar trots att vi fick ha extra lager kläder och säkra delar av altanen från regn med presenning. Sveriges VM-förlust mot Tyskland på övertid? Well… den lade såklart sorti på sista kvällen, men att matchen var på midsommardagen var ju ändå oerhört kul och pepp – så vi lämnar det så.
En ljuvlig bonus är att det nu känns så tydligt att Meja är äldre. Jag tycker att 1,5-årsåldern – hur gullig den än är – är rätt jobbig när man är i sammanhang som dessa och i år med ett yngsta barn på 2,5 så kändes det verkligen skillnad. Det är ett gäng år kvar innan hon drar runt och bara har det allmänt bra som de äldre barnen i sällskapet, men hon har varit så nöjd och härlig. Hon gillar verkligen när det är folk runt henne! Samtidigt vill hon vara i närheten av oss föräldrar, så man behöver inte vara allt för orolig att hon ska dra iväg. Det, och att hon dragit till och sovit till 9-9.30 på morgnarna har varit rena halleluja-känslan. Tänk att vi är förbi de tuffaste barn-vakar-tiderna nu och kan börja se fram emot lugnare dagar. Det känns så skönt!
Plockar blåbär som redan är mogna – rekordtidigt!Hoppas du haft en fin midsommarhelg!