Det är lördag och jag snor åt mig en timmes lugn och ro i soffan på seneftermiddagen, just som avslutande minuterna mellan Island och Argentina pågår i VM-fotbollens premiäromgång. Det har inte bivit så mycket av med det på ett tag – egen tid och lugn och ro alltså. Denna vecka har varit helt maxad av kalas, och i kombination med mycket på jobbet och en flera dagar och i ett par omgångar resande man så kan man säga att tempot snurrar på i vanligt men orimligt hög takt.
Death by kalas typ
I tisdags var det förskoleavslutning, i tisdags skolavslutning och i torsdags körde jag en hel dag och kväll med mitt team vilket toppades av att vi – ett nätt gäng på närmare 25 – landade hemma hos mig för middag. Det var viss börda på mina axlar för att få till allt bra, men mycket gick jag in med inställningen att kraften kommer från varje individ, från individ via relationer. Det är ju så. Det finns en mäktig kraft i att luta sig tillbaka och låta saker hända i nya och nygamla konstellationer, och bara ge ramar för att mobilisera åt specifika håll. Lite läskigt som den som rattar saker, men samtidigt alltid värt enligt min erfarenhet. Alltid.
Höjdpunkter från dag och kväll, bortsett från saker som hör jobbet och inte bloggen till, måste sägas vara:
– De internationella kollegornas ögonglitter när de lotsades runt i Stockholm i allmänhet (inte minst på Urban deli takpark) men hemma i en förortsvilla i synnerhet. Och, deras (och andras) leenden när barnen drog runt bland alla och flossade loss, helt ogenerat.
– Just det ovan som Stella och Max tyckte var ungefär lika roligt, och med entusiasm berättade om för sina kompisar dagen därpå. Hela grejen får mig att tänka lite på Annikas inlägg om att bjuda hem ”icke-svenskar”, och om att släppa prestigen kring det.
Jag bjuder inte på några bilder från vår trevliga kväll, men istället får ni en första (?) kik på nya Afound på Drottninggatan – riktigt fyndläge i den butiken. Har du kollat in än?
Igår var det fredag och nya festligheter på agendan. Nu var det Stellas tur att ha 9 kompisar hemma för 10-årskalas. Jag var på förhand lite tveksam till det valda tillfället då Henke skulle komma hem vid 19.30 (om flyget var i tid) och vilket således skulle betyda kalasfix och minst halvt ”arrangemang” själv (med dessutom en 2- och en 7-åring att ta hand om) men lagom till väderleksrapporten kändes pålitlig – i måndags – så tog jag och Stella ett gemensamt beslut och hon fick bjuda in klasskompisarna. Det var helt rätt val, och kalaset blev SÅ bra!
I vårt område så har det, tack och lov, inte blivit någon hysteri kring kalas utan det är mest hemmakalas som gäller – kanske med lite lekar och annat. Givetvis är det arrangemang på lekland och annat också, men man är långt ifrån trollkarlar och totala teman eller liknande. Pressen känns inte särskilt hög alls.
Vi körde på bad, förstås, och så hamburgare, fika och allmänt häng. Ett annat inslag under kvällen var tipspromenad med hjälp av appen XNote. Med den kan man i en app gömma frågor eller meddelanden vid ett ställe ”digitalt”, och man letar sig sedan fram med hjälp av karta på telefonen. Det är som en egendesignad Pokemon-tävling som kan anpassas som man vill. Enkelt men genialt – och man ska inte underskatta underhållningen något så enkelt som en frågesport kan ge. XNote – tips!
Så. Nu är familjehalvan som varit på Gubbängsfältet (handbollscupen Eken cup), dvs systrarna och Henke, på ingående och jag och Max som chillat efter förmiddagens fotbollscup ser fram emot en lugn kväll hemma. Hade visserligen hellre varit hos vännerna på Värmdö ikväll, men cupen fortsätter imorgon förmiddag och ja – vissa helger är sådana. Tur att jag älskar idrottshänget med barnen så högt! Inte minst är att vara tränare åt Max det roligaste nya jag gjort på länge.
