Jag fick en så stark känsla när jag var i Indien. Jag vill bo där (eller på liknande ställe) en längre period. Det är dags nu! Någon gång måste jag, och någon gång kan lika gärna vara nu. 

Vi har pratat om det länge, jag och Henke – att någon gång ska vi bo utomlands. Frågan är bara när? Hittills har tanken om att vilja inte varit tillräckligt stark för att gå före alla andra behov. Det vill säga, att vi aktivt valt annat. Jobb som varit roliga och bjudit på nya utmaningar, och flertalet jobbbyten utöver det. Trivsamma lägenheter och härlig vardag, som sedan landat i att verkligen hitta en bas vi på alla sätt älskar – hemma i Nacka, i huset (som köptes förra gången jag var i Chennai!) som är så oerhört rätt för oss. Dag för dag skapar vi oss ett liv vi trivs ännu bättre med, och vi är grundade. Landade – medvetet och med uppskattning till just det varje dag. Det finns ingen slentrian i det, utan för oss har det de senaste 10 åren varit rätt att ha en stark bas och att ha kryddat med att förverkliga alla möjliga drömmar – inklusive resedrömmar – när tid och tillfälle känts rätt. Aktiva val, prioriteringar. Njutning.

Men jag vet inte. Suget blev så starkt i Indien. Jag fick en känsla av vad jag längtar till, och varför. ”Problemet” är bara att jag inte längtar bort från det jag, vi, har hemma överhuvudtaget. Ingen del av drivkraften ligger i det.
Och, det gör det hela förstås så mycket svårare. Sedan ska väl tilläggas att det finns mycket som försvårar i övrigt och en del kanske man kan fundera på i större termer. Sådant som att vi med just det där huset och livet vi älskar byggt in ett beroende till både platser, saker och dubbla inkomster. Det är ett faktum. 

Barnen? kanske ni tänker. Ja, det är givetvis den allra största anledningen på ett sätt. Stella och Max är rotade i rutiner, intressen och vänner. De är båda små sociala djur men med stor lojalitet, och även om de med sina öppna personligheter lätt skulle hitta nya vänner – både tillfälliga och för livet – så tror jag uppbrott från det vanliga skulle vara rätt tuff för dem. Jag upplever dem som lojala till både platser och vänner. Men, Stella har vänner vars familjer gör uppbrott och förändringar i just detta nu, vilket tagit hårt på henne – och just det agerar lite bränsle i mina känslor för att någon gång förverkliga drömmen om en period i livet utomlands. 

När passar en utlandssejour bäst för barn? Den frågan är omöjlig att svara på. Är de riktigt små är omställningen kanske mindre, men den tiden är redan förbi, och när vi diskuterade det då och faktiskt inte hade suget sa vi samtidigt att ”skola utomlands behöver inte vara ett hinder”. Snarare tvärtom – de som tagit klivet pratar om fantastiska skolor, barn som lär sig språk och andra kulturer, och som formas till de små världsmedborgare jag hoppas att våra barn redan inlett sin resa till att bli. Jag är inte rädd för just det, egentligen. 

Och så, några ord om tiden och möjligheten i framtiden. Vi har många år tills barnen är så stora så att vi kan åka bara jag och Henke. Och hur lång är den sloten, då, egentligen? Tänk om någon får barn tidigt, så att vi inte vill lämna våra barnbarn (hört att det kan hända)? Tänk om någon hamnat någonstans i livet där de behöver extra stöd och översyn? Tänk om ens egna föräldrar är de som då behöver tas om hand mer? 

Utan tvekan finns ingen perfekt tid, och ingen möjlighet att planera framåt. Det finns bara här och nu. Livet fungerar så. 

Med det sagt så ville jag bara dela med mig av lite känslor till er. Få ner mina tankar på pränt. Vi har inte möjlighet att flytta båda våra jobb till ett annat land (även om vi båda har yrken såväl som arbetsgivare som betyder stora möjligheter), och vilket land och vilken stad vi kan tänka oss är vi egentligen rätt begränsat.
Drömscenario enligt mig? En storstad i Asien, jag i väldigt närbesläktad roll med nuvarande och med samma arbetsgivare, och Henke likaså. Stora barn på internationell skola, boende i välordnat område med alla möjligheter och kompisar på området men den annorlunda och ack så efterlängtade kulturen utanför grindarna. Meja på förskola några timmar om dagen och övriga timmar omhändertagen av periodvis medflyttande föräldrar. Och såklart, runt 6 veckor varje sommar hemma i Sverige. Haha. Det vore väl något? 

Har du en dröm om att flytta utomlands? Berätta mer, låt oss drömma tillsammans!

22 Comments

  1. Det blir ju bara svårare ju äldre barnen blir. Till slut kommer den åldern då de säger”Flytta ni, men jag blir kvar”. Högstadiet ungefär.
    Vi hoppas att vi kommer att ge oss ut i världen i någon form när alla barn är vuxna och klarar sig själva.

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Ja, det finns en ålder då man inte kan övertyga dem på samma sätt längre. Där tryggheten och behoven är bortom föräldrarna. Med 10-åringen märker man ju hur den tiden närmar sig, även om den inte riktigt är här ännu.

      Man kan drömma och genomföra länge. Helt säker på att det kommer en dag för er. Och oss.

  2. Vi flyttade till Sydafrika för jobb när våra barn var 3 och 5 år, det blev ca 6 månader. Men sen kom ett nytt erbjudande att flytta till Australien, vilket vi också gjorde 2012. Nu sex år senare är vi fortfarande kvar – barnen har gått all sin skolgång här och det har varit fantastiskt, men också utmanande såklart.

    Vi längtade inte heller bort från något utan mer till äventyr o nya perspektiv. Nu är vi i motsatt situation, vi längtar till äventyr i Sverige – men när är den rätta tiden?

    Tror inte att det är ett rationellt beslut utan ett emotionellt, men får lita på sin känsla och sin förmåga att göra saker så bra det bara går. Och det mesta blir som det blir – för så är livet!

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Oj, det var… långt bort och länge. Men jag förstår det, Australien är ju verkligen livskvalitet. Märkligt att fastna så, så att steget hem är så långt istället…

      Så sant med att det rationella är sekundärt i de här fallen. Jag tror verkligen på känslan när det gäller sånt här. Kanske är det just därför gläntandet på dörren skrämmer mig. Det är inte det rationella som väntar där bakom… det är suget som fått mig att öppna överhuvudtaget, liksom.

  3. Vill helt klart flytta utomlands igen. Har bott ett år i USA, 1 år i Asien, 0,5 år i Tyskland och 1,5 i Norge (om det räknas). Har velat flytta länge men är inte beredd att göra allt investment ensam igen. Flyttar jag ska det vara med någon. Och sålänge jag trivs med mitt jobb här i Sthlm och kan resa så mycket jag önskar är jag okej men livet utomlands lockar enromt!

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Haha, Norge räknas! Allt som inte är hemma-hemma räknas!

      Ja.. det kan ju vara en så stor grej. Eller, det ÄR det. Jag kan inte tänka mig att göra det utan att få lite serverat. Dvs, expat är nog en förutsättning, allt blir för svår-roddat med boende, skolor etc annars.

  4. Jag har bott 8 år i Spanien mellan 20-28 år så jag känner att jag testat det innan barn. Barnets pappa är spanjor så vi åker ca 3 månader per år till Spanien eller har gjort för i höst börjar han ettan med skolplikt. Jag trodde tidigare att jag drömde om en långresa (t.ex. i Asien) innan skolplikt men insett att för mig är det nog tillräckligt med en kortare resor på lov i framtiden. Sen skulle jag gärna vilja att barnet, tonåringen får gå ett år i skolan i Spanien typ erasmus eller utbytesstudent…
    Varje år i typ november så kollar jag på vad svenska skolan i spanien kostar… men livet som ensamstående är mycket enklare och lättare i Sverige av många anledningar.

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Då har du ju verkligen känt på hur det är, 8 år är verkligen lång tid! 1-2 år som expat är ju mer… light. Hälsa på i en annan vardag, typ. 8 år är äkta!

      Ja, skolplikten försvårar verkligen, men en del av mig har numera faktiskt förlikat mig med den anpassning som måste göras efter det. Nästan iallafall.

      Tack för en fin kommentar!

  5. Har den stora turen att ha det precis just så i några år: Hongkong, fantastisk internationell skola, ”lagom” mycket jobb för mig, möjlighet att upptäcka Asien med bara ett par timmars flygtid, vilket vi utnyttjar till max. Det bästa är att jag får vara så mycket med vårt barn som kommer hem från skolan varje dag vid tretiden. Lyx att inte vara två föräldrar som sliter med heltidsjobb som vi hade det hemma. Två månader i Sverige när sommaren är som skönast gör att man får tid att umgås ordentligt med alla därhemma. Även om det är tufft för barn att ryckas upp och börja från scratch i ett nytt land med ett språk man inte förstår så är de flesta extremt anpassningsbara. Det tog en termin sedan satt engelskan hyfsat, nu är det dessutom kinesiska på schemat vilket innebär en ny utmaning. Känns bra i hjärtat när ens barn säger ”tack mamma för att vi flyttade hit, jag älskar min skola”. Det är utvecklande att ställas inför den utmaning det innebär att komma till en ny skola utan att förstå vad någon säger, klarar man det så växer man som person.

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Men vilken DRÖM! Låter helt fantastiskt.
      Hong-Kong och Singapore är högst upp på min önskelista, faktiskt.. kanske inte var så svårt att gissa sig till.

      Blir sjukt inspirerad av ditt inlägg. Farligt, haha.

      Njut Hong Kong! Var bor ni förresten? (Vi hyrde en lägenhet i Discovery bay när vi var där för några år sedan, och SOM vi satt och drömde om en vardag där något år senare då… ) Och hur gammalt är barnet?

      • Discovery Bay är fint! Vi bor på fastlandet med tunnelbaneförbindelse till ön. Nära jobb och skola, trivs jättebra här. Hongkongs nackdel är att det är fruktansvärt dyrt med boende och skola, så det är nästan ett måste att ha ett expat-kontrakt där de bitarna ingår. Singapore är också fantastiskt tycker tycker typ alla expats, fördelen med HK är den helt otroliga naturen med alla vandringsleder, stränder och berg. Väldigt härligt när man är van vid utomhusliv hemifrån, jag hikar varje vecka med en hikinggrupp. Bästa sättet att upptäcka staden. Vårt barn är 7 år och hittills har flytten enbart varit positiv för oss som familj, vi har blivit supertajta och tillbringar mer tid tillsammans. Drömmen om utlandsflytt hade funnits i flera år eftersom min man jobbar på ett företag där möjligheten finns, sen dök jobbet upp och då gick det sjukt snabbt. Får ni chansen så ta den!

        • livetfrandenljusasidan.se Reply

          Det låter helt magiskt, och just vandringen runt HK är något jag också skulle sätta på listan över varför den staden utmärker sig gentemot andra. Låter som drömmen med hikinggrupp varje vecka!
          Ja.. är ju samma i HK och Singapore där, att det är galet dyrt… Jag håller span. Drömmen lever.

          Tack för dina inspirerande kommentarer!

  6. Så spännande att läsa alla intressanta kommentarer! Du vet vad jag tycker… kör! Vi kanske till och med hinner ses oftare då än nu, pendlingsavstånd Thailand – Singan!? 😜

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Underbara kommentarer, och bara från ”nya” personer tror jag – så himla himla inspirerande!

      Haha, det vore nåt det! 🙂

  7. Jag vill så gärna flytta utomlands! Jag har varit au pair i USA under ett års tid, men inte flyttat och verkligen bosatt mig på obestämd tid någonstans. Om vi skulle få erbjudande att flytta i och med ett jobb skulle det vara så mycket enklare att ta beslutet – plats och jobb är ju redan bestämt. Hoppas vi får möjlighet till det någon gång! 🙂

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Inte jag heller – plugg i Australien och ett kvartal i New York känns för tidsbestämt för att räknas helt.

      Eller hur, gärna jobbet och möjligheterna först och bara att ta ställning till något ”färdigt” – inte söka och leta osv.

      Hoppas ni får chansen!

  8. Så fint att läsa era drömmar – för jag delar dem med er! Vi har inte barn (än) men jag pendlar i tanken om hur jag vill att vår framtida familj ska leva. Just nu pendlar jag också mellan att boa in mig alldeles för mycket bland mina balkongväxter och vardagsrutiner i Örebro – och att längta bort till stora äventyr, mera spontanitet och nya länder. Går det att kombinera dessa två längtor? Hur..?

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Man hinner tänka mycket på sånt, från långt innan barnen kommer och sedan – konstant, men långa perioder väldigt vilande. Det finns inte tid att leva så mycket ‘meta’ när de väl kommit, haha 😛

      Jag tror att det ändå är positivt att älska hemma. Basen för allt. Men ja, kombinationen är lite svår att fundera ut. Jag tror det är viktigt att lyssna inåt och ta aktiva beslut, både i varandet och boendet och längtet och upplevandet.

  9. SÅÅ himla spännande. Jag tänker att var sak har sin tid. För har det gått i perioder, ett tag var utlandet det enda som lockade, sen ville jag bara bo i Sverige och aldrig någon annan stans och nu öppen för det mesta. Lär fortsätta pendla. Dröm på ni så kommer ni skapa möjligheterna. Även om det absolut inte verkar så så går det att ändra sig. Flytta, utvärdera och flytta hem om det är det bästa för er.

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Jag pendlar också, har gjort i SÅ många år. Men, nog har Hemma och allt jag älskar med det vunnit allra mest ungefär alltid. Det har fått vara basen, och många och långa resor kryddan. Jag behöver nog det tredje alternativet någon gång i livet… det tror jag.

      Ja, inget behöver vara för evigt. Så värt att testa en period. Egentligen vore 1+1 år drömmen. Well well. Inte nu. Men dörren är liiiite gläntad nu.

  10. Vill inte flytta igen . Har bott utomlands en hel del efter gymnasiet , rest jättemkt . Skaffat barn familj o rest även då . min Exman övertalade även mig för 3 år sedan att flytta utomlands . Jag kände inte behovet men han hade ju inte bott utomlands o dessutom var har så less / arg på Sveriges politik om invandring mm .han ville bort fr Sverige . Vi flyttade men jag längtade hem efter 1 dag.. jag försökte verkligen att njuta , men grät varje dag i hemlighet, hade ångest varje morgon , magont i flera månader , o bara vill HEM… räknade dagarna tills 6 måm passerat. Nu är vi skilda och den ENDA positiv med resan var att jag ALDRIG mer vill bo utomlands . Jag vill bo i Sverige o har ” gjort ” mina år i andra länder, har rest i 50 länder , och jag älskar att bo här o trivs bara i Sverige . Väldigt viktigt för mig att barnen är svenska o inte bo utomlands o bli tex ” amerikanska / spanska , och mixar språk mm. Vill att de ska få njuta av Sverige och naturen här och rota sig .
    Men ett tips : om ni vill testa , så en termin på Teneriffa , det finns En underbar svensk skola , följer svensk skolplan . Dyrt. Men toppen. Barnen skulle älska det . En liten svensk koloni i los cristianos . Du kan blogga / jobba på distans . Lycka till

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Det låter som en jättejobbig upplevelse.
      Hoppas att du njuter av att vara hemma och ha landat nu! Ibland måste man kanske bort för att ännu mer förstå vad man har hemma, och vad man vill ha. Men, du visste kanske egentligen det redan innan.

      Tack för tips, aldrig ens varit på Teneriffa! 🙂

Write A Comment