Ni har väl sett del 1 i årets version av årskrönikan? 

Maj

Maj var på många vis talande för 2017’s gasande och bromsande, lika mycket gällande livet i stort som barntid vs vuxentid. Henke reste mycket i jobbet och det gick hela arbetsveckor då jag själv drog hela hemmalasset med allt vad det innebär med tre barn i olika åldrar (och heltidsjobb) – och samtidigt kunde jag se fram emot månadsslutets vuxenresa. I tider av rätt hårt jobb på hemmaplan blev New York-resan vi hade framför oss i månadsslutet att fungera som en stark målbild.

Det är inte konstigt att jag skrev ett väldigt öppet och ärligt inlägg om tankarna kring att resa iväg som par efter att man fått barn – kring möjligheten och viljan som inte längre är densamma, och om det livslånga ansvaret.

Är man en person som älskar resor så kastas ens värld upp och ner på många sätt. Visst kommer möjlighet till resor på egen hand tillbaka mer eller mindre tidigt, men de blir sig aldrig lika igen. Eller iallafall inte på väldigt länge. .

Låter det deppigt? Det är det egentligen inte. För även om man lagt på en stor dos av intensitet och tidsbrist, oro och annat, i sitt liv så är det främst en helt ny dimension av kärlek och lycka man adderar på samma gång. Det är alltid värt det.

Kanske är det också därför jag sedan funderade och skrev om resmål vi inte tänker åka till med barn – eller på väldigt länge.

Månadens kontrast från flera veckors väldigt stora barnfokus och kämpande för att få ihop allt kom i slutet av månaden, då jag och Henke så satte oss på planet för en väldigt efterlängtad resa till New York med ett par kompisar. Vi hade pratat om att åka tillbaka till New York ihop sedan vi senast upplevde staden ihop vi fyra – nio år tidigare, när jag och Henke bodde där en period och de kommer över och hälsade på. Lång väntan (och fem barn) mellan gångerna…

Läs alla inlägg från New York här.
En mastig guide till New York i podcast-format hittar du annars i Att resa-podden.

Juni

I juni fortsatte barnfokuset och det där med att försöka trolla med knäna för jobbresorna var inte helt klara, och jag var mer avundsjuk på resor än reste själv. Det är dock ett aktivt val för mig i juni – som är en riktig favoritmånad på hemmaplan, då jag helst inte vill vara någon annanstans – och jag var som vanligt kär i mitt Stockholm och mitt hem. Annat kul var att jag köpte en mountainbike och flög skärmflyg.

Jag tog med mig Stella till Kolmården för ett härligt dygn i djuparken och med boende på safaricamp – vilket var sååå bra.

Juli

Fokus Sverige och roadtrip som så många gånger förr…

Vi inledde månaden och semestern med Peace & Love i Borlänge,, åkte som vanligt vidare hela vägen från Dalarna till Halmstad för en vecka där, hängde med vännerna i Stora Höga, var för första gången i enormt vackra Fiskebäckskil och gillade verkligen att bo på Gullmarsstrand, landade hemma för lite hemester (vilket inte visade sig vara vår grej), innan vi sedan styrde norrut igen.

Månaden avslutades nämligen i Åre, där vi flyttade in i en efterlängtad lägenhet – en investering vi drömt om och räknat på länge. Åre-drömmen!
Åre på sommaren är ljuvligt för den som gillar att vara utomhus, och alla inlägg om sommar-Åre hittar du här. Vill du läsa en massa tips om att vara i Åre på sommaren med barn så hittar du en lista med över 40 tips här.

Augusti

Från Åre åkte vi direkt till Sälen för en rolig helg med min bror med familj – en helg som kröntes med deltagande i oerhört roliga tävlingen AIM challenge. Alla som är sugna på mountainbike och att uppleva fjäll under en rolig tävling borde ställa upp i den – och anledningarna till det läser du om i en alternativ racerrapport från en entusiastisk multisportnybörjare.

Jag tog en bonusvecka med barnen innan jobbstart – en lyx jag kan unna mig tack vare små barn och sparad föräldraledighet – och fick ljuvliga dagar i Dalarna. Att vara där är så viktigt för mig, och jag vill aldrig kompromissa med sommardagar vid släktgården någonsin igen.

Återkomsten till jobbet gick oerhört fort, och den energinivå jag nog ändå byggt upp under sommaren – trots kanske lite för mycket flängande? – behövdes snabbt, väldigt snabbt. Inte bara energin till jobbet utan den till familjen också. Jag kände många känslor, så många så de inte fick plats, men samtidigt tänkte jag en del på var jag hittar min energi. Jag har nog alltid vetat det, men som jag ändå behövt försöka lyssna inåt för att hitta den under 2017.

Och så åkte jag till Åland med Stella och hennes handbollslag och fick vackrast möjliga solnedgång på vägen tillbaka in mot Stockholm.