2018 inleds med skidpremiär för Meja – och vildmarksstigen i Tege

Det är nyårsdagen, och 2018 ligger framför oss. 12 nya kapitel, 365 chanser, som det brukar heta. Egentligen är väl klyschan ”idag är första dagen i resten av ditt liv” lika sann som den är trött vilket innebär att nyårsdagen kanske inte är så speciell egentligen, men det är ändå något speciellt med att ett nytt år startar och man får göra bokslut på det gamla. Det sistnämnda är jag inte riktigt klar med, men det kommer. Jag är inte särskilt klar över vad jag har för mål eller drömmar inför nästa år heller. Egentligen är jag nöjd där jag är, där vi – och med vi menar jag familjen – är, och jag har allt jag kan önska. Samtidigt önskar jag mig förstås (förutom mer lugn som jag började prata om i årssammanfattningens första del) mer upplevelser. Nya resor och aktiviteter såväl som vardagsglitter. Inte bara glitter heller förresten – för i mina tankar inför nästa år finns små saker som känns så stora på samma gång. Att Max ska få börja spela fotbollsmatcher i Sanktan, att Stella kommer genomföra årskurs 3s nationella prov och börja mellanstadiet, att Meja kommer börja prata på riktigt, sluta med blöja – och bli ännu mer en person snarare än ett litet barn.

Meja gör skidpremiär

Det började inte dåligt med det där med att Meja har mycket utveckling framför sig under året, för redan idag – på årets allra första dag – fick vi en smakbit av att kunna göra mer ihop hela familjen på ett jämlikt sätt. Sådär så att alla i familjen gjorde något ihop som alla trivdes med. Vi hade med Meja upp i sittliften till toppen, och åkte ner ihop hela familjen. Tre gånger! Nog för att jag trott att hon skulle hamna i sele-läge under året, men inte såhär tidigt. Det gick verkligen hur bra som helst, och hon älskade det. Dagens enda utbrott kom när hon inte fick åka mer. Alltså…. halleluja moment!

Vildmarksstigen i Tege

Vi åkte i Tegefjäll idag, då vi där såg att det fanns blå backe ända från toppen så det kändes som ett lite mer lagom system att börja i när vi hade ambitioner om att våga ta med Meja upp. Dessutom har Åre bjudit på enorma köer de senaste dagarna, så vi tänkte att det även om Åre säkert skulle vara sömnigare än vanligt denna dagen-efter-kvällen-före skulle vara betydligt mindre köer i Tege. Det stämde helt, vi åkte rakt in i liften hela dagen och hade det så lugnt och skönt! Den blå backen från toppen som jag spanat in på pistkartan var ”Vildmarksstigen” i Tege med roliga händelser för barnen hela vägen, och Stella och Max tyckte det var superkul att köra i skogen vilket det var lätt att göra i Tege. Systemet har förstås inget att komma med jämfört med Åre, men vi hade en riktigt rolig dag. Helt klart ett riktigt bra tips om köerna i Åre är länga och snön ligger fluffig och kan njutas i lättillgänglig och rolig offpist och skogsbanor.

Gårdagskvällen var lugn, då vi käkade god middag ihop bara familjen (pilgrimsmusslor med blomkålsmos, grönkålschips och tryffel samt helstekt oxfilé med potatiskaka, trattkantareller och gräddkokt grönkål åt oss vuxna) och sedan gick jag, Stella och Max till torget för att kolla in fyrverkerierna.

Så, 2018. Välkommen!