Jag hade kunnat lämna rubriken vid sin första halva, men sen insåg jag att det skulle låta väldigt ”click-bait”-igt, och jag är själv rätt allergisk mot det. Jag hoppas att ni som klickar in här om dagarna gör det för att det ofta finns något som inspirerar eller engagerar er, hellre än att det är en tillfällig sensationsrubrik. Så, en ny vana var det jag skulle berätta några ord om.
Jag har ju köpt den där elcykeln nu. Och, halle-freakin-luja! Det är helt fel säsong att börja egentligen, med mörker, regn och kyla, och jag inledde med att i måndags cykelledes frontalkrocka med en kille som körde på fel sida i en kurva (det gick dock sakta pga kurvan så vi klarade oss båda, liksom våra cyklar, bra trots att vi flög av) men ändå. Elcykeln är redan en så kär ägodel, och jag känner att den på riktigt kommer att göra skillnad i min vardag och med det mitt liv. En så positiv förändring i vardagen!
Ni förstår, jag får rörelse – men inte som jag blir trött av, utan som en enkel promenad. Min kroppstemperatur höjs lätt, men inte så jag svettas. Jag känner mig varmare när jag cyklar än annars, men blir inte trött. Jag vill säga att det är hälsosamt att cykla elcykel, som en lätt rörelse i vardagen. 70 minuter om dagen då jag befinner mig i rörelse istället för att sitta stilla på en buss – hur bra är det inte?
Jag får frisk luft och känna in morgonen och omgivningen. Uppleva höstmorgnarna som på bilderna i det här inlägget.
I mina öron har jag poddar, och det är osis att vi i bokklubben denna månad har en bok som inte finns i ljudbok, för helt plötsligt finns chans att hinna med den. Nästa gång!
Jag får en känsla av att sväva fram längs vägarna, med en mjuk känsla oavsett uppförs- eller nedförsbacke. Ljudlöst, smidigt och skönt.
Det tar en stabil dryg halvtimme, vilket är exakt lika mycket som min kommunala tid – när det flyter. Med andra ord är tidsåtgången likadan som när jag åker kommunalt, men med skillnaden att den är mer fast än rörlig. Bussen varierar upp till dubbla (!) tiden, och med cykeln är variationen minimal. Det är pålitligt!
Jag är lätt lyrisk över min nya transport, och nästa vecka kanske jag vågar utmana vädret också, och inte tveka i busväder. Konstigt nog tror jag faktiskt att jag kommer att hamna i läget där vädret spelar mindre roll mot frihetskänslan, på riktigt. Det finns väldigt få anledningar att välj bort cyklingen till fördel för trånga bussar. Allt handlar om rutiner, och det här kommer att göra en stor skillnad i min vardag. En positiv förändring, som jag kommer leva med länge!
(Jag kommer nog inte bli en is-cyklist, men vi kan väl hoppas att det dröjer innan den tiden är här…)