En eftermiddag med MTB, hello Bäverkroken!

Igår hade vi en lugn dag här i Åre, med mest massa promenader, hemmafix, fikadejt med fam Uppochhoppa och lekplatshäng. Skön omväxling! Det är så lätt att tänka att Åre handlar om aktiva dagar och vackra vyer – och enbart det – men det är så inte sant. Så mycket här handlar också om att bara vara. Det pågår en så skön lunk mitt i allt det aktiva, och jag känner mig totalt avslappnad mellan allt annat, Fast, sen är det ”på” igen, och så går det i ett. Med det sagt så har idag definitivt varit en på-dag istället. Jag och storbarnen började morgonen tidigt i Årebackarna med att åka mountain cart – en så sjukt rolig aktivitet som jag ska berätta mer om när jag får tid (kanske imorgon, lite oklart om en på- eller av-dag väntar), och när vi kom tillbaks avlöste jag och Henke varandra snabbt och så var det hans tur att dra upp på berget men på ett helt annat sätt. Har ni hört talas om Vertical K? Det är snabbaste vägen att plocka de 1000 höjdmetrar Åreskutan bjuder på och en rejäl utmaning. Köp ett kort i Peak-butiken, blippa på torget när du drar och igen på toppen för att registrera din tid. En rejäl utmaning, och Henke gjorde den med den äran. Så imponerad av ett så spontant infall med fin leverans!

När han var åter var det än en gång en snabb överlämning av barnansvar och min tur att dra igen – den här gången för mountainbike-dejt på leden Bäverkroken med Sofia aka Uppochhoppa. Det är grymt kul att ha bekanta att hänga med här och inte minst då för att få utmaningar av det mindre bekväma slaget. Vi gillar och vill samma saker, och för mig är vissa delar helt klart utanför bekvämlighetszon – men på ett ställe där jag så gärna vill vara. Som på en smal stig med rötter och stenar i en tät – och ack så ljuvligt syrefylld – skog. Det energipåslaget, alltså! För ni vet väl vad som sägs om området just i utkanten av eller strax utanför bekvämlighetszon? Det är där magin händer. True that. 

Bäverkroken
Fotocred: Sofia Bursjöö

Vi hade rekat på sidan jag pratade om häromdagen; Åre trails (vars app och sida jag verkligen gillar men som jag också svurit över – och inte minst Sofia med sin android-telefon… – lösningen är nästan där men inte helt), och ringat in en led som kändes lagom. Bäverkroken lockade med 11,5 km varierad cykling från ”hyfsat teknisk” till ”relativt enkel” på smal stig, och med uppskattad tidsåtgång på 1-2 timmar. Jag kan skriva under på allt. För mig som nybörjare var stigen absolut upplevd som teknisk med stora rötter och stenar på stig så smal så att pedalerna ofta tog i höga kanter av kompakta blåbärsrissnår, och jag fick min utmaning i utkanten av bekvämlighetszonen av både mentalt och fysiskt slag. Peppen? Total!

Efter en hel del inledande letande efter ledens snart kom vi igång, och i mål kom vi runt 1,30 senare. Alldeles lagom! Men, jag ska villigt erkänna att jag hade varit ännu mer slut än jag är om den varit av samma karaktär hela vägen runt. Första halvan var teknisk värre för mig (men som jag lärde mig såväl som njöt av utmaningen!) och lättnaden och vissa delar av njutningen – den avslappnade med flow inom bekvämlighetszonen – var rätt stor efter vändningen vid Fångåmons fiskecamp nära Ottsjön, då tempot kunde ökas under bredare elljusspår. En fin kombination, som gör att jag ännu mer tänker att Bäverkroken är en led jag kommer köra igen. Inte minst också för att mountainbikeleden Bäverkroken var otroligt fin – en lång del av stigen gick längs med en brusande Fångån, och vi kunde inte sluta prata om hur oerhört vackert och härligt det var. Sa jag att det är kul med en kompis att cykla med?

Bäverkroken Bäverkroken Bäverkroken Bäverkroken

Vi hittade för övrigt en sida som beskriver Bäverkroken som MTB-led väldigt bra, kika in här för mer instruktioner om karaktär och hur du hittar rätt.

Efteråt var vi trötta, nöjda, eventuellt smått efterlysta av våra familjer (pga var även en bit att åka till starten i Vallbo) och fyllda med mersmak tror jag minsann. Dessutom var jag oerhört tacksam över den snälla tjej på parkeringen som lånade ut sin hjälm till mig – att glömma den hemma var ett enormt nybörjarmisstag, men ett jag inte kommer göra igen. Tur man har utrymme för utveckling på många plan!

Den här eftermiddagen kommer jag minnas länge, och längta efter att få göra om!