Semester från semestern (aka att jobba lite…)

Vi har vänner som verkligen tagit fasta på ”semester från semestern”, vilket då innebär att faktiskt checka ut från semestervardagen. Alla med (yngre) barn kan skriva under på att den må vara härlig, men inte alltid varken enkel eller utan sysslor. ”Långa, lata dagar” är liksom en utopi bland alla mål mat som ska förberedas, serveras och plockas ihop efter, alla uttråkade känslor som ska bemötas och allt syskongnabb som ska motas. Inte för att det är allt semestern består av – det säger jag verkligen inte, utan nog njuts det rejält av att ha tid ihop hela familjen, men det är inte bara långa, lata dagar I tell you. Så, det där med konceptet ”semester från semestern” som de kör brukar innebära några dagar på tu man hand på en tyst herrgård någonstans eller liknande.

Själv åkte jag och jobbade. 

Nu var det dock inte så att jag planerat det i detalj eller såg fram emot det så, men min dag idag har verkligen varit en alternativ semesterdag. Jag satte klockan på ringning väldigt tidigt och åkte till Liljeholmen för att träffa upp min PT Anki (True Workout Liljeholmen). Hon hade förberett ett pass med massa backintervaller i en rejält brant backe i ena hörnet av Trekanten, och det kändes inte direkt som någon van känsla att vara klar med ett tufft puls- och styrkepass (som backintervaller innebär) redan klockan 8 på morgonen. Heja mig (och Anki – som hade vaknat på morgonen och tänkt ”jag har världens bästa jobb” – gotta love it)!

Sedan gick jag till jobbet för inte bara dusch utan också för att jobba några timmar. Det kom upp en grej som jag ville hantera direkt, och tajmingen i att riva av några ärende och timmar kunde ju egentligen inte bli bättre. Efter närmare en halvdags jobb gick jag till frisören just i krokarna (jag är trogen Salong Sober på Liljeholmskajen) och så gick den dagen. Träning-jobb-frisör – typiskt bra semester från semestern ändå!

Hann visserligen poolhäng och umgänge med inte bara familjen utan också mina föräldrar idag, så ett helt fullt avbrott var det inte – och det var ju bra det förstås. Sköna dagar hemma nu!