På resans tredje dag, lördagen, drog vi upp rullgardinen och tittade nyfiket ut för att se vad staden hade för inramning att bjuda på. Över Hudson river sken dagens första solstrålar drömskt, och vi sände (åter igen) tacksamma tankar över att vi hållit kvällarna hyfsat tidiga så att morgnarna kunnat börja tidigare – oftast runt 7-snåret. Jetlag västerut är bra grejer, alltså!

Jag och Henke drog på oss löparskorna och gick de två kvarteren ner till floden, som vi just spanat ut mot. Vi var lite sugna att ta Highline park igen, men omväxling förnöjer – och jag har aldrig sprungit hela vägen längs Hudson River och det som heter Hudson River park tidigare. Nu går parken hela vägen från ca 59e gatan i norr till Manhattans sydligaste spets så att vi sprang hela den denna morgon är förstås inte sant, men vi kutade från starten i höjd med vårt hotell (Spring street) och ner hela vägen till Battery park. Inramningen var helt ljuvlig, och även om vi var i det närmaste själva under torsdagsmorgonen på Highline park (något som inte gäller senare under dagen) så var det ännu färre personer längs Hudson river park, och inte minst kändes det som mestadels lokalt folk som njöt av den härliga vägen och utsikten mot Jersey. Det är lätt att tänka att jag skulle jogga varje morgon om jag bodde i New York. Har dock självinsikt nog att inse att det är allt annat än troligt. En njutning är det dock att möta en ny dag i New York på det sättet, och vi var båda otroligt nöjda när vi kom tillbaka 8 kilometer senare (eller 11 för Henke som snitsade runt lite extra).

Vi hade ju med redan avklarad distans i åtanke inte behövt åka tunnelbana ända upp till gata 125 efter frukosten (som intogs på en bänk i samma nämnda Hudson river park – vi fick lätt mersmak, med en lax- och cream cheese-bagel), men det gjorde vi. Och så snitslade vi oss ner genom Harlem och in i Central park, vars storlek och olika inramning i olika delar är en del av det jag älskar allra mest med den. Det finns så många olika ställen att njuta av och så många olika känslor att uppleva. I höjd med min favorit Jaqueline Onassis reservoar gick vi rakt västerut – för där ligger gata 90, vilket är den jag och Henke bodde på när vi spenderade tre månader i staden 2008. Att gå förbi vår port och låta hjärtat klappa lite extra är ett måste när vi återbesöker staden. Nostalgi är en fin känsla.

Vi gick sedan runt på Upper West och kände igen oss (och inte, minnet är inte rakt igenom på topp), och gick in på en affär och köpte med oss en massa gott. En stund senare, och ytterligare många många steg senare, landade vi på en gräsplätt i södra Central park och dukade upp allt. Tog av oss skorna, kände gräs mellan tårna, tittade på lördagsnjutande Manhattanfamiljer och fotograferande turister. Åt gott, hällde upp lite rosé från en diskret påse ner i kaffekoppar av papp. Kände oss långt borta från Times Square, shopping och sightseeing men ändå så mitt i New York. Den stunden, alltså.

Sen sov vi en stund, eller iallafall de andra. Själv tittade jag mest upp mot himlen och tänkte fladdrigt lätta tankar. New York, the City of Dreams.

Vi kryssade oss ner genom Midtown, med stopp på den takbar vi läst om som nummer 1 i stan – The Roof på Viceroy hotel på 57e gatan. Det var absolut härligt och inte minst var det mäktig utsikt mot Central park – men vi tycker alla att ingen annan takbar kan mäta sig mot den på vårt hotell Hotel Hugo. Den har en känsla som är helt outstanding!

Med andra ord var det senare just där vi landade på kvällen, med närmare 28 000 steg på stegräknaren.

Däremot betydde sista kväll lite extra lyx, så innan middagen åkte vi till den drömmiga takbaren the Standard. Den är klart lyxigast i klassen och en upplevelse i sig. Gå dit men var beredda på snuskigt dyra drinkar, stiff personal och till viss del dito klientel – men pianospel, magisk utsikt och en känsla av flärd som man lätt snabbt faller in i för en stund. Kanske hittar man till och med sig själv sippandes en dry martini…. det är sådant som händer där.

Vi käkade middag på omtalade mexikansk-inspirerade Cosme vilket var bra men vi anser nog ändå maten de två första kvällarna med Catch och Beauty and Essex ha levererat bäst.

Lördag – en fin sista hel dag och kväll i New York!

4 Comments

  1. Åh nu längtar jag lite extra till just New York. Jag som aldrig egentligen ens haft New York på min bucketlist. Eller kanske möjligtvis längst ned på den listan, över de platser som jag kanske vill se nångång i livet men som jag inte känt att jag velat prioritera just nu. Suger åt mig av all inspiration inför min resa dit nu i alla fall, bara tre veckor kvar!

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Jag kan förstå det på ett sätt… NY är ju cirka mest stressade storstaden (även om jag inte har något problem att hitta lugnet där) och du reser ju oftast till riktigt härliga, natursköna ställen… Kontrasterna, liksom!
      Men nog ska NYC ses någon gång i livet. Ta det på väg till något annat, kanske 😉

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Ja, det var en så oerhört fin stund verkligen.

      Du måste verkligen testa Hugos! Sååå bra!

Write A Comment