Kära maj, välkommen!

Maj alltså – hur hände det? Svinkalla april flög förbi utan att jag hann reagera, känns det som, men med tanke på att den ändå inkluderade flera fjällhelger, massa jobb (och vab), träning, utemiddagar och bruncher – och en hel massa annat – så har den säkert varit precis lika lång som vanligt. Jag ser också i bloggen att jag skrev samma sak när mars blev april – att det går snabbt alltså  – så det är inte månaden det är fel på (eller kanske snarare ”rätt på”), utan livet.

Vi firade in maj lugnare än någonsin. Vanligtvis umgås vi garanterat med vänner, och om barnen vill besöker en brasa – men igår gjorde vi varken det ena eller det andra. Barnen ville inte se någon brasa utan hyra en film och mysa i soffan istället, och vi hade inget emot att ha exakt samma agenda. Enkel mat, nya familjefilmen ”Sing” som var riktigt härlig och efter läggning kollade vi på Wild som jag inte sett tidigare. Jag ser ungefär en film i halvåret, så det är den enkla anledningen.

Wild handlar om en kvinna, författaren Cheryl Strayed, som vandrar ”The Pacific Crest Trail” – en vandringsled som sträcker sig från Mexiko till Kanada, i allt från halvöken till berg och blöta skogar och sjöar. Naturen är förstås fantastisk, men allra mest handlar det om den inre resan – botgöringen – som pågår parallellt. Gripande och fascinerande.

Apropå själva vandringen så tänkte jag på Helena Olmås ensamvandring genom Nya zeeland (lyssna i Att resa-podden!) ungefär en gång i minuten, blev inte sugen överhuvudtaget, men avslutade med att tänka att det där med en riktig långvandring någon gång vore något, alltså. Sen tittar jag på de tre små mellan 1 och 8 år och inser att troligheten är minimal. Well.

Idag väntas 15 grader och strålande sol – ljuvligt 1 maj-väder. Förutom utefix med altanfokus, som inleddes redan igår, ska lite hemmagrejer fixas. Vi ska påbörja Åre-inredningsshoppingen och försöka hitta en ny matta till nya matsalsbordet som äntligen levererades från snickeriet i Dalarna för en vecka sedan. Så kul!