Jag tänker ofta att det kan hända varsomhelst, och vill därför inte vara mer rädd på resor än vad jag är hemma. Märkbart men med hopp om obefintligt. Jag hatar att jag behöver tänka att det kan hända var som helst, och att obefintligt därför inte existerar. Jag hatar att behöva känna mig märkbart rädd, hemma i mitt älskade Stockholm och runt om i mitt älskade världen.
Men världen lever och är en vacker plats, och störst och vackrast är ändå the power of Love.
Så låt oss fortsätta så.
Vi märker, vi hatar, vi rustar oss. Vi som lever, lever vidare – och vi allierar oss. Lika mycket som vi hatar det som händer – och de som gör det – älskar vi varandra och världen. Den är vacker, och jag tänker jobba på att göra den ännu vackrare. Ihop med alla er andra. Vi är så ofantligt många, så oerhört många fler.
