När mars blev april -

Och så blev det april, och jag undrar var mars tog vägen egentligen? Vad gjorde jag? Efter slalom en helg i Romme så har hela tre helger i rad spenderats hemma utan större planer, och jag tror inte vi varit hemma så många helger i rad och på det sättet på många år. Det var förstås några i vår omgivning som undrade lite ”hur vi orkar egentligen?”, apropå det väldigt restäta livet vi hade under månaderna som föregick mars, men allra mest förstår jag inte riktigt hur man menar då. Alltså, det är klart att det varit intensivt – men att göra sådana saker är inte direkt sådant som suger energi, utan sådant som ger enorma mängder av den. Fast, å andra sidan så har de här helgerna hemma kanske tytt på motsatsen. Kanske inte på att vara trötta, men på att också ha ett behov av att bara vara hemma. Det har varit helt ljuvligt med trädgårdshäng, kompisumgänge och mycket häng bara familjen, och om kvällarna jag och Henke i fåtöljerna framför (den såhär långt fram på våren inte längre tända) öppna spisen.

Nu är det slut på det för ett tag igen dock, och även om det varit underbart att möta våren hemma så är jag så glad att det finns lite vinter kvar i mina planer för den här perioden. Nästa helg åker jag med två av mina bästa vänner till Åre en helg – oh the joy! – och under påsk är hela familjen ihop i skidbacken i grannlandet i väst.

April alltså. Månaden då det inte som i mars – och på inläggets bilder hemma ifrån trädgården där vi spenderat mycket tid och med glädje röjt och fixat – med knoppar som smyger fram och snö som kommer och går, utan då våren kommer att komma på riktigt. Utöver årstiden ”vårvinter” i norr, vill säga. 

Idag blir det bestämt ute-häng igen, och idag är det betydligt soligare än igår då vädret var bra grått – men trots det mysigt värre att vara ute i.

Jag tänker ofta att jag verkligen älskar bebistiden, men samtidigt – så oerhört mysigt det är nu när Meja är lite äldre, kan kommunicera genom kroppsspråk och några ord, och knallar omkring och bara är med. Det är så härligt! Jag älskar att ha den där lilla skrutten runt mina ben (och min hals) konstant, samtidigt som jag fascineras av hur de stora växer och frigör sig mer och mer för varje dag (fast, vad gäller pågående 6-årstrots tänker jag kanske mer ”this too shall pass” – phew). Livet 💜

Igår gick vi loss på våra vildvuxna äppelträd, men jag tror att det vi fick lite för mycket feeeling när vi klippte det första – säkerligen för hårt – så jag fick kalla fötter inför det andra, det med allra godast äpplen, så det får nog vara kvar så som det är. Eller? 

Jag hoppas också hinna iväg och köpa lite leksaker till tomten idag. Vi har inte bott i hus med så här små barn innan men misstänker att bebisgunga, rutschkana och lite grävgrejer är sådant som kan roa en snart 1,5-åring en del? Till de stora ska ett rejält fotbollsmål beställas hem – tycker de på Homegoal verkar väldigt bra. Andra tips kanske, någon?

2 Comments

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Det var lite planen, men alltså… typ allt står ju rakt upp? Fattar inte.

Write A Comment