Att skriva om vårt besök i en kåkstad – eller rättare sagt flera, Kapstaden townships – är allt annat än lätt. Jag kan berätta om hur man hittar en bra guide, hur ett besök går till, lite om vad man kan förväntas se – och en hel del annat, men jag vet inte. Besöket i några av Kapstadens townships – flera till antalet – handlar mer om känslor. Om historia och framtid, och förstås om nutid. En som är svår att förstå, men som utan besöket varit ännu mer oklar. Med andra ord – att besöka en kåkstad i Kapstaden var så mycket mer än en upplevelse under en resa. Det var något otroligt intressant, som jag lärde mig massor av – och som besvarade en del frågor men skapade oerhört många fler.

Jag pratar om det mycket mer i podcast-avsnittet om att Att resa till Kapstaden som vi släppte med Att resa-podden idag (avsnitt i samarbete med RefundFlight). Gå gärna in och hör utvecklat resonemang om kåkstadsbesöket – och en massa annat i Kapstaden!

Att besöka en kåkstad med guide

Jag och min kompis hade från början inte tänkt besöka en kåkstad, men när vi landat i Kapstaden och sett en massa härliga ställen – och samtidigt fått en stark känsla för de otroligt stora ojämlikheter som råder – så ville vi se även denna del av Kapstaden. Inte som i att åka och se på misär – utan att försöka sätta oss in i landets historia, och få en större förståelse för den stora bilden. Vi frågade om tips på vårt härliga guesthouse An african villa, och de hade kontakt med en guide som körde mindre turer med färre turister, och som själv var uppvuxen i en av kåkstäderna. Det är så man bäst gör en utflykt – och på vår var jag och min kompis själva med guiden. Priset var runt 400 SEK och då var man iväg ungefär en halvdag – vi hämtades vid 8.30 och kom tillbaka runt 13.

District Six – på ett sätt där historien börjar

Vi började vår tur med att åka till District Six. Där finns ett museum som rekommenderas varmt, ”District Six museum” om man vill få en insikt i Kapstaden och Sydafrikas apartheid. Att besöka det ska, sägs det, ge mer än att åka till fängelseön Robben island – så det är ett bra tips för den med lite mer begränsad tid.

Historien i området District Six är en som bubblar av liv och kultur. Människor av många olika ursprung levde sida vid sida, och det var ett starkt community som rådde – och ungefär en tiondel av Kapstadens invånare bodde här. I slutet av 60-talet utnämnde regeringen District Six som ett område för endast vita, och de ursprungliga invånarna tvångsförflyttades till townships utanför Kapstaden. Efter apartheids fall 1994 har före detta invånare börjat återvända, och ormådet byggs upp. Många flyttar tillbaka nu, av rent politiska skäl, berättade vår guide – och vi såg aktiviteten. Jag tror att vi inte kommer att känna igen oss om vi återvänder om 10 år – och det är något positivt.

En målning som ska visa District Six som det en gång var – med kultur, musik, dans och rörelse. Kvar på ett hus i ormådet sedan back in the days.
Nya hus som byggs i området, och moske – som kan symbolisera acceptansen för olika ursprung och religion.

Kapstaden townships – Langa, Khayelitsha

Kultur och the black community

Något som vi upplevde som väldigt tydligt var hur stark kultur det är i dessa townships – som är det ord som används i Kapstaden, och känns som ett mer passande namn än vårt svenska ”kåkstad” som känns som ännu mer misär. Det vi såg var städer – med invånarantal från 300 000, och människor med oerhört starkt community och stolthet över sin egen kultur, bakgrund och samhörighet.

Guiden pratade om att han hoppas att man ”snart” kan prata om olika klasser snarare än the white respektive the black community (*)- men i dagsläget är det ändå den uppdelningen som är mest påtaglig.

Man kan tro att målet för många som bor i kåkstäderna är att tjäna pengar och flytta därifrån, men det är snarare så att de flesta vill ha råd att bygga eller bo i bättre hus men fortfarande i sin township. Så med det sagt är inte alla hus plåtskjul, utan det finns hus av många olika slag.

Från plåtskjul till brick houses – och vidare

Plåtskjulen är hemska att se – så är det bara. De blir förstås lika outhärdligt heta om somrarna som de blir svinkalla om vintrarna, men allra värst med dem är brandrisken som är oerhört hög – då skjulen står allt för tätt. Det är inte värdigt någon att bo så, helt enkelt.

Vår guide berättade att plåtskjulen är det man ser från de större vägarna, då de oftast ligger åt det hållet i kåkstäderna. När man kommer längre in så byts de istället ut mot ”brick houses”, eller ”Mandela houses” som man sa – då möjliggörande till det nya sättet att bo kom genom någon av hans många reformer. Det var ändå rätt hoppingivande att se, och vid dessa hus – som var väldigt många till antalet (och där vissa hade plåtskjul på gården som hyrdes ut) och snarare kändes som normala villakvarter – fanns oftast rinnande vatten och annat.

Ett nytt hus byggs, och på dess gård står ett plåtskjul. Bor familjen där nu i väntan, eller är det byggt för förvaring eller att hyra ut? Alla scenarion är möjliga.
Vatten utanför huset. Bilar, parabolantenner, betonghus, plåtskjul. Nutiden i en township utanför Kapstaden.

Vi såg med andra ord inte vad som kändes som en kåkstad av slum och misär, utan en stad – med för många ovärdiga typer av boenden, men också där det faktiskt kändes som att det spirade av hopp och där förhållandena successivt förbättras. En stad med skolor, kyrkor, affärer (i plåtskjul såväl som stormarknader i direkt anslutning), småbutiker och tjänsteföretag – som frisörskor, IT-service och ungefär allt, bilar på uppfarter till plåtskjul såväl som till de större husen, traditionella medicinmän och stora sjukhus. Förskolor med gårdar och fina, rena barn – vars föräldrar tagit någon av bussarna in till city på morgonen för att jobba.

En guide med positivism och hopp

Vår guide var fantastiskt bra, och berättade så oerhört mycket – och vid vissa stopp där vi gick runt i kåkstäderna fick vi träffa upp många andra personer – från förskolor med lärare till en traditionell medicinman och helt enkelt invånare i de olika kåkstäderna.. Vi lärde oss massor, men samtidigt återstår många frågor – och jag är förstås fullt medveten att vi fick en tur anpassad för oss turister. Och, samtidigt som jag förstår att kriminalitet och utsatthet är stor, och man inte går fritt på gatorna i kåkstäderna, så träffade vi många människor – kompetenta, fina, stolta över sina jobb och hantverk.

Den här mannen gjorde fantastiska tavlor föreställande kåkstäderna och livet där, gjort av små plåtbitar, sladdar och annat skräp han hittat och samlat på sig. ”Make me famous!” sa han leende. Jag önskar jag kunde! Jag köpte med mig en fin liten tavla hem, och ger honom 5 minutes of fame i en svensk reseblogg – och förhoppningar om maxad försäljning varje dag.Till ett brick house, till barn och barnbarns utbildning – och vidare mot nya tider.
Traditionell medicinman. Ett så oerhört häftigt möte! Se mer i filmen jag tidigare lagt upp från Kapstadens kåkstäder.

Det känns som att vår guide både var stolt och mån om att sprida en till viss del positiv bild, och en med just det spirande hoppet tydligt. Kanske är det så att med kunskap och spridning av information både om hur det är och vilka förutsättningar – och utmaningar – som finns, så kan den positiva förändringen gå fortare.

Vid besök i ett litet skjul – och en ”dags-klubb” där ett gäng personer samlades varje dag – drack vi den lokala ölen Umqombothi, som kommer med både kulturell betydelse och gemenskap. Den serveras i hinkar och man går från person till person för att dricka en klunk innan man skickar vidare.

Fördomar mot besök i kåkstäderna – och det positiva

Många har fördomar mot att besöka Kåkstadens township, och det handlar mycket om att göra turism på att åka och titta på annan misär. Så upplever jag det verkligen inte efter mitt besök – och det gör att jag verkligen kan uppmana alla att åka till kåkstäderna med en guide. Det man ser är till stor del bubblande historial, kultur, leverne – precis som det var i District Six  tillbaka i tiden – det ställe där vår guidade tur liksom det här blogginlägget började. Att förstå kåkstäderna, District Six – att försöka sätta sig in i apartheiden helt enkelt  – är en oerhört viktig pusselbit om man ska försöka förstå Sydafrika.
Dessutom är ett besök i Kåkstäderna ett sätt att göra så att dina pengar som turist kommer direkt till dess invånare. Detta genom att köpa hantverk de ställer ut vid ställen där guiderna kan tänkas parkera, eller genom att guiden ger en slant till någon som visar något, eller kanske kollar efter bilen så att den står säkert medan guiden och gruppen går runt inne i städerna. Ringar på vattnet, osv.

Bra att veta:

– Planera in ditt besök en veckodag – på helgerna kan stämningen vara mindre trevlig då det – tyvärr – dricks mycket alkohol runt om i kåkstäderna då
– District Six museum har söndagsstängt

Mer läsning:

>> Jag gjorde en film från vårt besök – den hittar du här
>> Alla mina inlägg om Kapstaden
>> Om Sydafrikas kåkstäder hos Träningsglädje-Sara
>> 155cm Linda besökte en kåkstad genom en lokal matupplevelse av hemma hos-typ


(*) Notera:
– ”The black vs the white community” är alltså är de ord som vår guide använde, därav att jag både i denna text såväl som i podden pratar med just de orden för att beskriva Sydafrika och kåkstäderna ur ett apartheid-perspektiv
– Alla personer som är med på bilder ovan är sådana som aktivt bett mig att fotografera dem. Det gjorde visserligen barnen vi var inne och umgicks länge med också, men de bilderna spar jag i mitt privata fotoalbum.

10 Comments

  1. Alltså Lisa! Så bra! Jag har lyssnade på ert avsnitt i morse och jag tycker verkligen att du fick till det. Förklarar så bra, beskriver en komplex bild, sätter det i ett sammanhang. Jag håller verkligen med dig om att det handlar om att de vill visa upp en framtidsvision. Ingen vill besöka total missär, ingen vill investera där det inte finns hopp. Det är en överlevnadsstrategi men det är oxå en väldigt smart och självständig taktik som jag gillar.

    Sen det här inlägget, oxå så bra! Jag är mycket avundsjuk på dina fina bilder (själv vågade jag knappt ta upp mobilen) och så bra att du frågat om lov/blivit ombedd. Jag själv vågar typ inte sånt så det blir antingen ingen bild eller bilder i smyg. Inget av de är okej. Har precis publicerat ett inlägg med bild på barn och inser att det inte känns helt bra. Jag får helt enkelt öka på min medvetenhet lite tack vara dig. Tack för länk <3

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Men åh, TACK – vad underbart att du tycker det. Såna här grejer är ju bara så jäkla svåra! Så, ja – dina ord värmer verkligen extra, både det du skriver och att de är från just dig. Tack snälla.

      Jag tycker kanske inte att det är helt fel alltid att lägga ut barn eller så, men just vår situation där på förskolan kändes så speciell på något sätt. Jag har med en kort sekvens i filmen, för det kändes mer flyktigt liksom. Men jag vet inte… inte lätt sånt där. Men har alltid undrat hur de som verkligen tar porträtt under resorna gör. Förmodligen frågar, men jag känner mig inte bekväm med det heller.
      Här sa vår guide att det var ok att fota miljöerna. Blev många bilder, samtidigt som det var massor jag inte fotade givet situationen – än mindre skulle lägga upp här.

  2. Linda, så kul att du gillade podden. Kluriga frågor, som jag också tycker att Lisa löste alldeles lysande. Tur att vi har henne! <3

    Och Lisa – så fint inlägg. Det ger hopp.

  3. Inspirerande! Är just nu iväg på vår första riktiga långresa så förstår inte varför jag sitter och spanar in nya resmål men kan helt enkelt inte låta bli, det finns så många spännande ställen att uppleva. Sydafrika är på önskelista.

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Haha, man får ju liksom aldrig nog! 🙂 Ha en riktigt fin resa! Vart bär det av?

  4. Hej, Själv arbetar jag för ett företag som är baserat i Kapstaden. Vi arbetar mycket med volontär och praktikmöjligheter här i Kapstaden, tex skolor i kåkstäderna. Du har gett väldigt bra tips om vad man ska tänka på när man väljer en guide, en som är bosatt i kåkstaden och där pengarna går tillbaka till de som bor i området!

    Titta gärna in våran sida för mer inspiration – http://www.exploresaa.se

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Men åh, vad GLAD jag blir att just ni hittat hit – och säger det. Det känns jättebra. att jag lyckas sprida inspiration på rätt sätt.

      Tack för tips!

  5. Det pratas om svart och vit – och färgad – på ett annat vis här än hemma. Med referens till din disclaimer. Det är lika självklart som att prata om norrlänning och skåning. I början tyckte jag att det var konstigt men det är så det är, och även om rasismen är märkbar här så ses det inte på samma sätt som när vi säger så hemma. Fast det märks ju såklart när någon säger det för att de ser ner på svarta, eller en svart som dömer en vit person. För det händer det med. Däremot så är det lite tabu för oss att säga vissa ord, och kanske därför du kände att du behövde förklara 🙂

    Var ni både i Khayelitsha och Langa? Den första är ju något värre än den andra, och också den största. I Langa är inte de ”informal settlements, som de kallas, lika utbredda som i Khayelitsha och Langa är nog mer säkert att besöka än Khayelitsha där många invånare tar lagen i egna händer och det sker 3-4 mord per helg… När någon stjäl exempelvis så blir den ofta piskad på öppen gata, inför barnen och förskräckta bilister.

    Men det är minst sagt intressant, och nyttigt att få sig en bild av hur det faktiskt ser ut för människorna här. Fler människor i vår del av världen behöver få sig en ögonöppnare och inse hur bra de har det!

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Så intressant det där, hur man tar med sig sin ”kulturs” tolkning. Jag fick ursäkta mig en gång när jag pratade om något i Sverige som ”rasist-”… men snabbt insåg att det liksom är en retorik, som verkligen blir fel där, där det är mycket mer… rejält. Liksom.

      Ja, vi var i båda. Khayelitsha var ju så stor så förstår att det finns många fler områden där än de som vi såg… och därav att jag menar att det är vissa områden vi turister får gå omkring i. Och visst pratade vår guide om polisen – om sådant som funkar och inte, om kriminaliteten, mm. Där kände jag dock att jag inte greppade tillräckligt mycket för att ens försöka mig på att förmedla någon halvsanning.
      Låter ju helt fruktansvärt som du berättar.

      Visst är det intressant – och givande på så många sätt. Men så omsättningen av insikter till handlingar som gör skillnad… Den är svår. Fast utan insikter skulle man inte ens kunna börja.

Write A Comment