Nu har jag jobbat i två dagar, vilket förstås inte är någonting i sammanhanget – men oj så bekant. Det är ju såhär livet är, mestadels. Och det är himla fint!
Det kan låta galet, för det är ju när man jobbar heltid som tiden verkligen försvinner, men jag har känt precis tvärtom. Heltidsjobbet kommer med oändliga möjligheter! Som att välja att lunchträna när luckan ges (vilket jag gjorde direkt första dagen igår, så himla härligt), välja att gå och ta en kaffe och ha tid att känna smaken, prata med andra vuxna utan att bli avbruten eller att vara tyst och lyckas avsluta sina egna tankar. Eller till och med göra ett ärende efter jobbet för att man inte behöver göra allt man kan för att hinna hem och ta hand om barn/laga mat/fixa grejer. Möjligheterna, alltså!
Påminn mig igen om ett par veckor när vardagen verkligen slagit klorna i oss alla och vi kämpar på med logistiken…
Men, livslogistiken betyder också variation – och efter hela 15 månader hemma med Meja så känner jag minst sagt att jag behöver den variationen (hur härlig hon än är).
 Apropå jobb så har några frågat om jag verkligen ska tillbaka till jobbet, för med det engagemang jag lagt i blogg och podd det senaste året så kan det kanske ha varit oklart. Svaret är att jag bloggat sedan 2008 och egentligen inte lagt särskilt mycket mer tid på det under det senaste året jämfört med alla andra år, så att fortsätta ha det som en hobby ser jag inte som något problem. Likaså älskar jag mitt jobb, och det är det jag är bäst på och faktiskt också motiveras mest av varje dag – så det är också givet. När det jag valt att lägga min utbildning och karriär på inte bara är något som jag tycker att är otroligt roligt utan också faktiskt genererar en tillräckligt bra inkomst för att finansiera det liv jag vill ha med resor inluderat – aktiva dagar med guldkant, hemma i vardag såväl som på resande fot (som får mest utrymme här i bloggen) – så känns det som en rätt given ekvation. Jobbet ger mig utmaningar, och jag får känna att jag utnyttjar min egen potential varje dag vilket är delar av det som motiverar mig. Att detta sedan ger mig möjligheter för livets andra timmar utöver de 40 i veckan på jobbet är det som i stor utsträckning betyder frihet för mig. Så tänk… att prata heltidsjobb och frihet i samma mening. Märkligt, va? Men det går. Jag ska jobba, och fortsätta med världens roligaste hobby; att skriva och podda om resor och resande.
I vilken utsträckning jag får ihop det återstår att se, men jag tar inte ut något på förhand. Se det som en positiv och stabil status quo.
Det enda som till någon utsträcking inte rimmar helt med ett fullspäckat heltidsjobb är om man pratar frihetsgrad på ett annat plan – kalla det life design. Utrymme. Det är sådant jag kan tänka mycket på. Vad gäller det känner jag å ena sidan att jag på alla sätt konstant jobbar på att skapa ett liv jag vill ha – vardag såväl som under annan fritid – men å andra sidan kan tilltalas av tankar på större frihet och att designa livet på ett sätt jag vill och som ger just utrymme. Men, där det för någon innebär att vara egen eller jobba mindre tid, så ser jag inte att det för min del behöver vara så dramatiskt. Mina dagar ska gå ihop med balans i livet mellan de delar som är viktiga för mig – och det är något som är en grundfilosofi för mig. Jag eftersträvar alltid balans, och är ärligt talat ganska duktig på det.
Så, mitt jobb ska få plats, min största hobby resor och skrivande relaterat det likaså – och inget av detta på ett sätt så att det går ut över mina barn och tiden med dem. Familjen är viktigast. Träningen och vännerna är också viktiga för mig – och även tiden att ibland bara ligga i soffan och göra ingenting.
Men dygnet har 24 timmar, det går 52 veckor på ett år och det finns flextid, föräldraledighet och semestrar som ihop ska skapa den där helheten med livets alla delar – och ekvationen är inte omöjlig. Jag har fått ihop den förut och snart har jag nog löst den igen.
Just nu är jag iallafall så glad att vara tillbaka på jobbet, och ser fram emot att etablera vår nya vardag. Det kommer bli bra, det vet jag.
Och för Mejas del rullar invänjningen på förskolan på. Hon har inga hela dagar där ännu, och frågan är väl hur hela de blir innan sommaren – men det går stabilt framåt. Hon leker, äter och sover och är säkert snart på banan med alla rutiner. Lilla, stora minstingen.
 Jobbvardagen och livet, alltså. Möjligheterna känns oändliga.

2 Comments

  1. Heja dig Lisa, du är en sann inspiratör och energiknippe.
    Själv har jag jobbat deltid sedan barn, ända till för 1 år sedan – när yngsta barnet skulle fylla 6 år samma år. Det har sinkat mig delvis karriärsmässigt, men vår familj såg ingen annan utväg med makens jobb som innebar många resor och långa arbetsdagar. För barnens skull. ”Kvinnofälla” kan man skandera. Å andra sidan fick jag massor med mer utrymme för det min make saknade – intressen som blev delvis ”professionell” med blogg och bok och som faktiskt därmed gav mig Drömjobbet och enorm utveckling på det. Det är jag som har fått tid för träning och vänner gm mindre jobb – men större ansvar för ”familjeföretaget”.
    Men nu alltså – heltidsjobb för oss båda två. Funkar jättebra! Min man har ”trots” många år där jag arbetat deltid alltid haft stor respekt för mina ”behov”. Också för att JAG alltid har sett mitt eget värde och haft krav. Men livet ÄR mer brinnande intensivt nu. Jag börjar glömma grejer … 😉 Bloggen körde jag ju utan andras förväntningar eller krav. Nu gäller ett bredare krav och av andra på ”ekonomisk leverans”, so to say. Det jag framförallt reflekterar över med längre arbetsdagar är ynnesten att ett flexibelt jobb. Och det har jag – mycket mer än min make. Att jag jobbat hemifrån 2 dgr/veckan är fantastiskt när det kör ihop sig med 3-barns-logistiken. Storasystrarna hämtar lillebror i skolan 2 dgr/veckan är också guld värt när inte mor- och farföräldrar finns nästgårds 🙌🏻
    Heja Lisa, du är full av energi och smarthet att få till en strålande balans i livet.
    Stor kram, Rosita

  2. Pingback: De sa inte upp sig från sitt 8-5 jobb, men reste ändå runt jorden | Fantasiresor

Write A Comment