Gästinlägg 2 Kambodja; Kraften bakom ett mål mat

En av mina starkaste reseupplevelser är när jag för snart tio år sedan var i Kambodja. Förutom fantastiska upplevelser med mäktiga tempel, spännande städer, intressant landsbygd och vackra stränder så var det något helt annat som stannade kvar hos mig ännu mer – Kambodjas fruktansvärda historia, och de många människoöden jag mötte. Jag har varit i få länder som känts så utsatta. 
 
I december 2016 var min vän Tove Ahlström, hållbarhetschef på Apotea, i Kambodja, och besökte den SOS Barnby som Apotea och deras kunder stödjer sedan 2015. Hon greps starkt av det hon såg och upplevde. Nu gästbloggar hon här om dessa upplevelser. Häng med varje måndag i 4 veckor och hör Toves berättelser.
Gästinlägg 1 – Besök i en SOS barnby i Kambodja

Det är morgon och vi sätter oss i minibussen som ska ta oss ut på landsbygden. Alla säkerhetsbälten är prydligt spända på baksidan av sätet och fastsatta med buntband. ”Oh, we don´t use them much,” säger chauffören försynt. Säkerhetstänket är lite olika i olika länder och det tar en stund innan vi kan frigöra bältena och påbörja rean. Efter tre timmar kommer vi fram till Battambang på den Kambodjanska landsbygden. Här finns en SOS Barnby med dagis, skola och yrkesförberedande men det är inte den som är målet för vår resa. Minibussen fortsätter skumpande på vägar som blir allt mindre. Utanför blir husen till skjul i korrigerad plåt. När bussen stannar och vi kliver ut har vi 40 barn prydligt uppradade framför oss sittandes på skrangliga bänkar i skydd av ett plåttak. Kycklingar springer i leran runt våra fötter. Vid en stor gryta börjar några kvinnor att servera mat.

Barnen vi ser är föredetta barnarbetare. De är fattiga och var tidigare undernärda. Jag klarar inte av att ta in vad de kan tänkas ha gått igenom. De är yngre än mina barn, Tilda och Elise. Nu får dessa barn ett mål näringsriktig mat om dagen här på SOS nutritionscenter. Tidigare var barnen tvungna att arbete eftersom pengarna föräldrarna tjänade inte räckte till mat åt hela familjen. Nu kan barnen istället gå i skolan. En helt ny framtid öppnar sig. Ett mål mat. En ny framtid.

Till en början är stämningen tryckt. Barnen kivas och ser lite arga ut. När de ätit lättar stämningen och deras nyfikenhet på oss ökar. Jag inser att de varit mycket hungriga och fått vänta på maten för att vi skulle få se den serveras. Antagligen har de inte fått någon mat sedan igår. Mitt dåliga samvete lindras av att se dem mätta och glada. Jag frågar om jag får fota köket som egentligen är två eldstäder under ett tak, men kvinnorna visar stolta upp det. Jag frågar om jag får ta kort på kockarna och det får jag.

I Kambodjas fattigaste delar finns flera nutritionscenter som finansieras av SOS Barnbyar. Utan dem hade föräldrar tvingats överge sina barn. Nu får baren växa upp i sin egen familj och möjlighet att gå i skolan. Innan jag åkte till Kambodja trodde jag att SOS Barnbyar ”bara” var barnbyar men nu förstår jag att det är så mycket mer.


Du kan enkelt stötta SOS Barnbyar genom att bidra till den insamling jag startat för barnen i Kambodja. Inget bidrag för litet. Inget bidrag för stort. Tillsammans kan vi förbättra livet för många barn.

Toves insamling till SOS barnbyar 


Resan finansierades helt av apotea.se och har klimatkompenserats.