En av mina starkaste reseupplevelser är när jag för snart tio år sedan var i Kambodja. Förutom fantastiska upplevelser med mäktiga tempel, spännande städer, intressant landsbygd och vackra stränder så var det något helt annat som stannade kvar hos mig ännu mer – Kambodjas fruktansvärda historia, och de många människoöden jag mötte. Jag har varit i få länder som känts så utsatta. 
 
I december 2016 var min vän Tove Ahlström, hållbarhetschef på Apotea, i Kambodja, och besökte den SOS Barnby som Apotea och deras kunder stödjer sedan 2015. Hon greps starkt av det hon såg och upplevde. Nu gästbloggar hon här om dessa upplevelser. Häng med varje måndag i 4 veckor och hör Toves berättelser.

Jag packar väskan. Jag är nervös. Kan inte lugna ner mig. Jag är flyg rädd men det här är något mer. En annan oro. Oro för vad som ska möta mig i Kambodja. Hur har barnen det? Vad ska jag få se? Jag inser att jag är rädd för vad jag ska få se.

På Arlanda möter jag åtta kollegor från apotea.se och två personer från SOS Barnbyar. Under ytan är alla lika spända, lika oroliga. Utanpå är det leenden och glada skratt. Vi ska åka och hälsa på barnbyn som vi tillsammans med våra kunder stödjer.

Fjorton timmar senare landar vi på Siem Reaps flygplats och möts av SOS Barnbyars lokale chef. Vi möts av värme, vi möts av något varmt och snällt.

SOS Barnby i Siem Reap ligger bara några minuter från hotellet. Det är eftermiddag och barnbyn ligger tyst och fridfull. Barnen är i skolan. De små sover middag. Barnbyn har funnits sedan 2003 och det finns 15 familjer här som bor i små villor som ligger runt en stor gräsmatta. En familj består av en mamma och ca. åtta barn. För tillfället bor totalt 123 barn i byn. Alla har utsatts för ohyggliga hemskheter, alla har varit föräldralösa i ett av världens fattigaste länder. Nu har de fått nya familjer. Riktiga familjer. En sån familj som man åker hem till och firar nyår hos när man flyttat hemifrån. På det kambodjanska nyåret svämmar barnbyn över av människor. SOS Barnbyar är inte ett ”finare” barnhem med högre materiell standard. Det trodde jag innan jag kom hit. Nu inser jag att SOS bygger familjer där barn återfinner kärlek och trygghet och att det är det som ger barnen möjlighet till en ny framtid. Bara i år har de haft tre bröllop i barnbyn. Barnen som kom hit 2003 har vuxit upp, flyttat hemifrån, gått på universitet och nu är det dags att gifta sig och skapa en ny egen familj. Jag vet att de flesta äktenskap i Kambodja är arrangerade och frågar vår guide. Han ler stolt och svarar: ”Here, they marry for love!”

Det syns nog att vi är trötta från resan och med surret från luftkonditioneringen i bakgrunden blir vi erbjudna kaffe på verandan. När vi sitter där börjar barnen komma från skolan. Små glada barn. De håller varandra i händerna och skuttar fram. Spidermanryggsäckar och hopprep. De vinkar och tittar nyfiket. Jag står och vinkar lite förlägen och förundrad över vart jag hamnat. Så lugnt och så fridfullt. Så normalt och så vackert. En helt vanlig eftermiddag för barnen i barnbyn. Hem från skolan. Hem till mamma. En vanlig eftermiddag för dem, en omvälvande eftermiddag för mig.

SOS Barnbyar gör stor skillnad och de behöver hela tiden mer pengar från människor som du och jag. Från oss som har allt. För att stötta SOS har jag startat en egen insamling. Gå gärna in och ge ditt bidrag. Inget bidrag för litet och inget bidrag för stort. Tillsammans gör vi skillnad!

Toves insamling för SOS barnbyar 


Resan finansierades helt av apotea.se och har klimatkompenserats