Man kan inte vara på Bali (och vara en aktiv person som gillar fart) och inte surfa. Att surfa på Bali är en av huvudanledningarna till den massiva turismen, och det finns många stränder som är allra mest kända just för att surfningen där är bra.

Vi har letat stränder precis omvänt. Stora vågor och med det starka undervattensströmmar är för oss som reser med barn inte alls något att söka sig till, utan vi har letat efter stränder med lugnare vatten. Canggu var undantaget, och vi spanade ut över hav med fantastiska vågor, men inte ens vattenbrynet var lugnt för våra barn – och då är både 6- och 8-åringen otroligt duktiga simmare. Vi var lite i vågorna med dem en i taget, men det var inte avslappnat överhuvudtaget.

Så – rätt tänkt med strandval under resan för oss (Sanur / Amed / Gili Air / Seminyak), och med vågläget i Canggu var det ju däremot just rätt för oss att passa på att göra det som man gör allra bäst i Canggu; surfa.

Henke drog iväg med resorten, Chillhouse, häromdagen för sin allra första surf någonsin, och kom hem med stort leende och allmän boost på alla sätt, och igår var det min tur.


Jag gick en surfkurs i Australien för 15 år sedan och det är således givetvis helt preskriberat och vi kan säga att det var även min första gång någonsin.

Och hur sjukt roligt var det inte?!

Jag tvekade rätt länge innan jag bestämde mig, för jag kände mig rätt nervös – men jag vet att det roligaste i livet inte skapas i bekvämlighetszonen och att tröskeln är värd att forcera. För, väl över den så finns i princip alltid bara glädje. Och en hel del adrenalin!


Vår tur var med Bali local surf school, och många ställen i Canggu är säkert likvärdiga men de var bra. Lyxigt var att ha en egen coach på två personer, som inte bara var med en för säkerheten utan också hjälpte med tajmingen och sköt iväg oss i vågorna så att vi kunde fånga dem lätt. Med andra ord stod jag upp på brädan (vingligt och med skräckslagen förtjusning) redan efter ett par vågors försök, och det var en galet mäktig och häftig känsla!


Timmarna i vattnet – de var nog 2? – fullkomligen flög iväg, och jag var så endorfinhög och otroligt nöjd och lycklig (och sliten i kroppen) när jag kom tillbaka till hotellet vid 11 efter mina tre timmar iväg på allra bästa egentids-aktivitet.


Bildbevis? Nej… Jag hade ingen kamera med mig, så ni får nöja er med lite andra surfiga bilder från Canggu i det här inlägget.

Men surfa på Bali – det måste ni verkligen passa på att göra!


Vi har inte riktigt utrymme att hålla på med fler aktiva hobbies i vår familj, men sista gången var detta inte. Det får det bara inte vara! Tror ni jag kan övertyga mina tjejkompisar om surfcamp i Biarritz som nästa tjejresa..? Kombinationen med San Sebastian torde vara oslagbar!

Vill ni läsa mer om att surfa på Bali, och om stränder som är bra för det, så rekommenderar jag att läsa hos Christine på 29 grader. Hennes blogg är som ett stort inspirerande surflexikon just om Bali (och Costa Rica)!

5 Comments

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Haha, inte jag heller egentligen… 😛 men när det gått LÅNG tid sedan man gjorde något, och det känns lite utmanande… så är det lätt att tveka. Men sjukt kul var det!

  1. Åh, vi gjorde precis som ni nu på vår senaste resa till Puerto Rico. Varsin surflektion och egentid. Så jädra härligt. Önskar bara att vi hade haft tid för mer. Surfa skulle jag kunna syssla med till vardags, helt klart. Hinna med några vågor före jobbet, det vore nåt. 🙂 Har heller inga bildbevis och tur är kanske det då jag kan tänka mig att min bild av mig själv på brädan är skönare än verkligheten. (Eller inte, fick faktiskt en hel del beröm :). Blogginlägg om dagen och om Rincon är på g.

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Eller hur, jag vill också HA MER!
      Och ja – bildbevis är jag mest glad att det inte finns, haha!

  2. Pingback: Reseinspo; Guide Canggu - en pärla på Bali -

Write A Comment