Jag hade en så fin kväll igår, och blev lite extra Stockholmskär – som så ofta. Jag och en kompis fick till en spontan dejt på kvällskvisten, sådär sent så att barn hemma redan varit på ridning och annat, och var i det närmaste redo för läggning.

Vi gick till Ramblas, stället vid Mariatorget (och Hornstull, om även det finns kvar?), som serverar enkla men goda tapas till ett alldeles lagom pris, och aldrig gör en besviken. Ännu bättre var förstås umgänget, och vi hade så mycket att uppdatera oss om, Tove och jag. Hon berättade om sin senaste resa, till Kambodja, och mina minnen från en resa för närmare 10 år sedan kom tillbaka. Det jag skrivit lätt om här tidigare har handlat om mäktiga Angkor Wat, men det var inte mina starkaste upplevelser där egentligen. Vi pratade Killing fields, tortyrfängelset S-21, kranier och historier och allt annat vidrigt som finns förknippat med Kambodjas historia.  När vi var där läste jag boken ”First they killed my father”, gick på museum, lyssnade på berättelser och besökte monument och historiska platser, och allt det i kombination var som att slås av historien i tredimensionell skala.

Jag påverkades starkt av det.

Det gjorde också Tove, som dessutom hade ynnesten att få besöka en SOS barnby och lära sig om verksamheten där. Så fascinerande – och det har aldrig känts mer rätt att jag går in på mitt 10e år som SOS-fadder. Jag tror att Tove kommer att gästspela här med ett inlägg om sina upplevelser och reflektioner. Hoppas! Finns det något ni är extra intresserade av relaterat det? Berätta gärna!

Vi konstaterade mycket – som att det inte kan finnas en enda person som rest och upplevt på riktigt som kan vara rasist, att det finns mycket att vara rädd för just nu, och att resor också kan vara det som gör att man bestämmer sig för att vilja leva (och resa) hållbart. Motsägelsefullt? Nej, det finns så många sanningar och så mycket nyanser.


Maten levererade, sällskapet levererade och på vägen hem kände jag mig både glad över det och tacksam över det jag har. På något sätt blir det ju så tydligt, gång på gång. Allt här, det är vackert.


Så såg den ut, en alldeles extra älskvärd tisdagskväll.

2 Comments

  1. Jag förstår känslan. Jag har också besökt alla dessa fruktansvärda platser kring Phnom Penh och de mycket starka upplevelserna sitter fast i medvetandet på ett väldigt speciellt sätt. Jag tror det till stor del berodde på att jag egentligen inte hade en aning om vilka ruskigheter som faktiskt hänt, och det i ”modern tid”!

    • livetfrandenljusasidan.se Reply

      Håller med – mycket av historien kom som en chock för mig med, när det blev så detaljerat och påtagligt. Och så nyligen också!

Write A Comment