Ångestdag och riktigt, äkta snökaos

Igår var en så tuff dag, så inte ens jag kunde känna mig positiv trots min glada natur och inställning till det mesta i livet. Det var som att hela världen befann sig i ett undantagstillstånd, och det var så mycket saker på en och samma dag så det bara var för mycket.

Det började redan på natten, när Meja gjorde sin sämsta natt ungefär någonsin. Det känns som att det eskalerat på slutet, och att hon från att ha sovit bra och på gränsen till hela nätter gått till ett läge hon aldrig haft sedan hon föddes. Hon är vaken och missnöjd/ledsen länge på natten, och vi tror att hon är hungrig – hon äter otroligt dåligt just innan läggning. Lite mat vid 17, och sedan inget. Hon vägrar allt (utom möjligen amning). Igår natt då, så vaknade hon vid halv 1, och jag låg med henne vaken i sängen till 20 i 4 (!). Sjukt! Då följde jag förstås valvakan via telefonen, och ångesten blev inte mindre. Det blev som ett ekorrhjul av ångest som snurrade på, och när jag sedan vaknade tre timmar senare var jag allt annat än pigg… och det då till beskedet om Trump som president. Ångesten och den svarta känslan var total.

Redan på morgonen snöade det rejält, och jag som älskar snö tyckte väl inget direkt om det – mer än att det var mysigt men lite struligt, inte minst när bussarna verkade inställda. Det tog Henke flera timmar att komma till jobbet, och jag var tacksam att inte behöva gå utanför dörren.

Sedan eskalerade det bara, och innan dagen var klar hade det snöat mer än det gjort på en dag i november på över 100 år. Hit – till och från Nacka – var all busstrafik indragen, och Dieselverkstaden i Sickla öppnade upp för nattgäster (!).

snokaos-2-av-5Två sexåringar i snön mitt på vår gata.

Jag gick upp och hämtade barnen med kompisar så tidigt jag bara kunde på eftermiddagen, och fick ta Meja på magen – vagn var förstås inte att tala om med smala hjulspår i 50 cm snö (där det var som mest framkomligt). Jag hittade inte bärselen (givetvis, en sådan dag...) och fick linda henne på något obekant sätt med en sjal jag inte haft på 8 år cirka – och så på med skidkläder och grova kängor och pulsa iväg. Bökigt värre, men längs vägen stod bilar strandade på rad – ända sedan morgonen – så det var klart rätt val även om hon blev översnöad och jag inte kände mig särskilt avslappnad alls.

snokaos-3-av-5Meja från läget på min mage – med vår postlåda i bakgrunden. Såklart lyx att ens kunna hämta barnen och gå hem – så var det inte för alla igår!

Till kvällen lyckades inte Stellas kompis föräldrar ta sig fram (eller ens hem) för att hämta, så vi fick en liten övernattningsgäst, och själva försökte vi att vända dagen och äga den genom att istället för att äta köttfärssås tidigt med hela barnligan (innan Henke kämpat sig hem med båt och promenad) tända brasan, och äta entrecote, sötpotatispommes, jordärtskockspuré ihop med ett glas rött – men jag vet inte jag…

Inatt sov vi cirka lika dåligt, jag har vaknat med lätt halsont, har bestämt mig för att sluta amma (sorgen!) och jag känner mig osäker på om det överhuvudtaget är läge att åka på den resemässa jag planerat besöka på Friends arena med tanke på det fortsatt instabila trafikläget. Breathe in. Breathe out. Repeat.

Men hemma är ljuvligt. Och världen är otroligt vacker. Jag älskar snön – men den kan komma i lite lagom mängder åt gången… och inte kombineras med en president jag föraktar och är rädd för, otroligt strulig nattsömn och ofrivilligt amningsslut, och allmänt tung känsla.

snokaos-4-av-5 snokaos-5-av-5

  1. Åh I know! A fick sova på kontoret i sjöstan i natt, det var hopplöt omöjlig att ta sig utåt och jag kunde inte åka in och hämta för att det var tvärstopp. Breathe in, breathe out. Vi gör det vi kan, med det vi har, där vi är. Typ så. Men Trump alltså, ja jag vet inte. Nattsvart i vita snön.

  2. Uhh att det skulle vara annat som gjorde det så besvärligt, inte kul 🙁 För håller med om att snön är så vacker och mysig! Sen fattar jag inte varför det är sådant kaos i Stockholm…? Vi kanske inte har nått samma snö-nivåer i Helsingfors? Fast nästan, och här går bussarna till och med enligt tidtabell – jag var ärligt talat lite chockad. Kanske har det att göra med att Stockholm är mycket större stad också…

    Önskar er en bättre natts sömn inatt och hoppas att du inte blir sjuk! Kram

    1. Ja… det blir ofta kaos här när det är snöoväder, och det har väl många orsaker. Tänker att det är så himla ovanligt med sådant väder här – och mycket snö allmänt – så vi har helt enkelt inte den beredskapen. Och skulle ju aldrig kunna ha pga att det vore på tok för dyrt… (fast det kanske kan diskuteras när man hör siffrorna på vad de beräknar att själva kaoset kostade samhället).
      Och ja – sen är det ju så stort. Otroligt mycket trafik och folk i omlopp. Sommardäck? Säkert en anledning också men jag tror inte det är bara det. Det var sådana enorma mängder nu på en gång!

      Tack snälla! Svarar nu söndag kväll och har just en barnfri natt på hotell bakom mig så humöret är betydligt bättre, haha! Kram!

    1. Ja alltså jag ÄLSKAR snön!
      Nu är det söndag kväll och det droppar rejält. Vi får nog inte behålla denna… SNYFT!

  3. Åh, jobbigt ju. Även här – där det är garanterat snöfritt – drogs allmäntillståndet ner rejält av att följa valet. Första gången jag gråtit till nyheter om USA:s presidentval… Känns så himla ledsamt/vansinnigt/skrämmande.

    Hoppas det snart ska vända till lite bättre nätter!!

    1. Ja, visst är det alla negativa superlativ (ja, jag hittar inte ordet för det) man kan komma på. Alltså. Följer fortsatta utvecklingen med stor… rädsla.

      Vi hoppas också på det – har tagit sig lite, men vågar verkligen inte ropa hej!

      Tack för pepp. Kram!

    1. Ja – njuter ju verkligen av snön när den väl ligger och undantagstillståndet är över. Men nu verkar den vara på väg bort igen? VILL INTE. Haha. 🙂

  4. Åh det var en jäkla ångestdag alltså. Jag grät och hade djup sorg (faktiskt) hela dagen. Däremot kom aldrig någon snö i Norrköping, vilket jag längtade lite efter. Men jag försöker tänka att vi har bättre och sämre dagar och att de där kontrasterna gör allting bättre i slutändan. Vad gäller världsångesten så är den stark just nu, men jag hoppas att vi ser ljusare tider om några år, där vi återigen går tillbaks till samhörighet och framåtanda. Hat och rädsla förgiftar allas liv och även om det återkommer i cykler så orkar vi inte ha det så alltför länge. Det är också då goda krafter enas och blir starka. Det är mitt hopp just nu!

    1. Det låter som ett bra hopp -jag är med dig. Men jag vet inte, helt av sig självt kommer det inte…. och så sorgset och skrämmande att det känns som att vi fortfarande är på väg ner. Men åh. Orkar inte deppa ner mig mer, även om jag fortsätter följa alla rapporter och utvecklingen med stort intresse…. och mycket rädsla.
      Kämpa!

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *