Okej, vid det här laget har ni hört mig älta hur mycket jag uppskattar den här mammaledigheten till förbannelse, men det är väl fint att kunna stanna upp och säga det? Alltså, SOM jag gör det! Inte för att jag är någon expert som sitter på hela facit kring hur man ska lägga upp tillvaron för att njuta mest, men en sak är iallafall att tillåta sig att slappna av lite. Till exempel genom att låta tiden då bebisen sover vara tiden då man tillåter sig att andas och göra det man tycker om en stund. Nu sover visserligen Meja sällan särskilt länge så stunden varar i princip aldrig mer än 30-40 minuter, men ändå. Som nu till exempel – när hon somnade på vägen hem från öppna förskolan. Istället för att lägga den här tiden på att plocka i köket så sätter jag mig vid datorn, tar en knäckemacka till mellis och en kopp kaffe och så njuter jag. Även om det ibland kan vara knepigt (och ibland misslyckas helt) att fixa just köket med henne vaken så finns det saker jag kan göra då pö och pö om inte annat. Hellre allt i ett – fixa mat, prata med barn, plocka ur diskmaskin, städa lite, etc etc etc, och så ha det lugnt mellan varven. Det är nog så livet bäst görs i stort, om jag tänker efter. Stunder av allt och (betydligt kortare) stunder av inget är bättre än ett konstant stresspåslag, tror jag.
Duschen väntar jag således också med, och barnen får ta att bli hämtade av en mamma i träningskläder. Än är de inte tillräckligt stora så de vet att klaga.
Med andra ord har jag idag åter haft en sådan där fin dag, när morgonen började med en promenad ihop med min kompis, och så ett träningspass nere vid sjön. Vi hade tänkt köra SATS och miniSats, men när vädret visade sig vara härligt och inte som gårdagens regn så styrde vi om för att få njuta av dagsljuset. Rätt val! Sedan åt vi en smörgåslunch på Gateau innan vi tog en spontanare till Öppna förskolan. Jag hoppas att folk inte tog allt för illa upp över att vi kom i träningskläder, men vi kom fram till att det värsta för andra nog inte är att vi är lite ofräscha utan att de får lite dåligt samvete själva. Jag är noga med att poängtera att vi verkligen inte tränar varje dag (vilket någon där verkar tro pga att jag ofta har träningskläder på vare sig det bara är promenad eller riktigt träning), men å andra sidan berättade en annan mamma idag att hon köpt ett löpband efter att ha träffat mig senast (enda gången vi setts) och blivit så inspirerad. Nu sprang hon 4-5 gånger i veckan hemma. Alltså! Hur underbart är det inte att höra det, ändå?
Ljuset i vår träninsglänta idag alltså… Magiskt! Och ja, jag behöver nya skor. Hur slitet får det bli? Men utsikten från ryggläge är oslagbart. Jag är så tacksam att jag kan träna så!