Restaurang Mother och drömmen om Kapstaden

Restaurang Mother är stället som F12-gruppen öppnade i januari i år – för runt 8 månader sedan vill säga – med höga ambitioner om att vara något nytänkande. Man ville laga laga riktigt god mat på gastronomisk nivå, men snäppet sundare än restaurangmat i allmänhet. Mer hållbart och med omtanke om djur, växtliv, människa och ja – moder jord; därav namnet.

Lokalen är enorm för att vara en restaurang (i Stockholm) med runt 500 platser, och inramningen är välplanerat opretentiöst snygg. Mother känns som ett ställe där man bara droppar in för en spontan vardagsmiddag – om man vill betala på gränsen till ”lite extra” och få en bra matupplevelse.

Sedan öppningen verkar en hel del saker ha ändrats, och det kan nog vara bra med tanke på den lite varierade kritik som Mother fick när de öppnade. Till exempel så beställer man inte längre på den iPad som finns nedsänkt i bordet, utan man använder den bara för att se menyn.

Rätterna är dock av samma typ, och vi gillade det vi fick på tallriken även om några rätter levererade snäppet bättre än de andra. Med andra ord kan jag känna att Mother inte är ett ställe att stå i kö till, men att det är schysst som bättre spontanställe. Grundtanken gillar jag verkligen!

Allra roligast på Mother var dock något helt annat – och då menar jag inte bara härliga hänget med min fina J. Jag var extra uppfylld av Afrika-sug efter dagens utställning på Fotografiska, och vi blev att prata mer ingående om Kapstaden som jag funderat på som destination för min utmärkelse som ”most inspirational blog” vars pris var en resa till valfri destination med Qatar airways. Vi kände båda att Kapstaden är något som bara borde hända, och resesurfandet var ett faktum. Kanske, kanske kommer jag dit innan min riktiga vardag (med jobb dvs) väntar igen i mars… Alltså. Det vore så fantastiskt!

Har du varit i Kapstaden? När på året? Vad tyckte du? 
Jag drömmer om några dagar i staden med utflykt upp på Table mountain, häng i Camps bay och sightseeing – men också några dagar med de där mäktiga djuren som Nick Brandt fick mig så sugen på att se och förstås gärna övernattning på någon vingård med mäktig mat. Det! En vecka med maxade upplevelser, tänker jag mig. Eller tänker vi oss, ska jag kanske skriva. Det verkar kunna bli verklighet… To be continued.