Hur bygger man egentligen en inre styrka som gör att man är bekväm med allt från att sitta själv på en restaurang och äta middag till att resa till andra sidan jordklotet själv – eller för den delen att bli flexibel gentemot både personer och nya situationer? ”Genom att uppleva saker på egen hand, och att klara utmaningar själv” – svarar jag personligen på det. Att jag gav mig iväg på flera längre äventyr själv när jag var i 20-årsåldern – på långresa i Asien och för att studera utomlands i Australien – är något som påverkat min personlighet enormt.
Första gången jag åkte längre själv var på en halvårsluff i Asien. Jag skulle egentligen haft en kompis med mig, och när hon behövde avboka resan sköt jag upp min på obestämd framtid – tills en dag då jag insåg att jag ville göra resan så starkt så att jag valde att våga åka själv. Nästa gång blev ett halvår senare – då jag fått smak på vad det faktiskt kunde innebära att ge sig iväg på egen hand. Då var jag åter i studentlivet, det jag pausat ett halvår till förmån för Asien-resan, och valde aktivt att som enda person från mitt universitet lämna Sverige för att åka iväg för att studera utomlands ungefär så långt bort jag kunde komma – till Australien och Melbourne. Där tänkte jag att jag skulle kunna kombinera min upplevelselust med att faktiskt göra något som var till nytta för mig på ännu fler sätt i livet. Det som lockade med att vara utbytesstudent i Australien var allt; äventyret, språket, människorna, landet, skolupplevelsen och känslan av att åter igen upptäcka världen på mitt egna sätt.
Jag kunde inte ha haft mer rätt i mina tankar! Åter igen upplevde jag massor; jag såg fantastiska ställen som Great Ocean Road, the Grampians och Blue Mountains, åkte iväg på surfkurs i Lorne, gjorde roadtrips med nyfunna vänner och flög med ett gäng till Tasmanien där vi hyrde minibuss och utforskade hela ön. Givetvis besökte jag även Sydney, dit jag och en annan tjej åkte och bodde hos hennes avlägsna släktingar. Det fanns verkligen inga begränsningar i vad jag kunde göra – eller hur!
En djupdykning i fotolådorna – och många ljuvliga minnen som kom tillbaka. Häftiga upplevelser och många nya vänner. Ni får med andra ord ha förståelse för lite sämre kvalitet på bilderna i det här inlägget…
Vad det gav mig att studera utomlands
Hem kom jag inte bara med alla de där upplevelserna, många nya vänner från hela världen, nya universitetspoäng inom IT och ledarskap och ny bekvämlighet med engelskan – utan också som en person med ännu mer självkänsla. Att åka iväg själv och studera utomlands är bland det bästa jag gjort, och något jag verkligen hoppas att mina barn kommer att vilja göra någon dag. Kanske kommer jag tycka att det känns rätt jobbigt när de väl ska lämna Sverige för en lång tid – men jag vet att de kommer att komma hem som starkare individer. Och det, det är det bästa man kan ge sig själv – eller sina barn!
Apropå vännerna förresten – så hittade jag också en bok med hälsningar från många av de jag umgicks med under perioden i Australien. Så häftigt – och visst känner jag igen mina personlighetsdrag från de som de skriver om i boken, några utdrag nedan;
”…I will always remember my first year of Uni and all the people I lived with – especially this little girl from Sweden who always put me and everyone else to shame when she’d walk out the door each night to go to the gym…”
”…Look after yourself, and best wishes for whatever the future may bring. I promise that in my travels I will spot by in Sweden and come visit you. I’ll miss you heaps…”
”…TACK för the ideal friendship; two people grow together, they improve one another and, in so doing, improve themselves…Jag kommer att sakna dig! Jag behöver mer träning i att ”leva” varje dag…”
Vilken skatt den boken är alltså! Liksom alla minnen.
Inlägget är skrivet i samarbete med EF Education First, men åsikterna och bilderna är som vanligt mina egna.