Och så blev det söndagkväll igen, och en av allra mest strålande slag. Hösten är verkligen min absoluta favoritårstid, inte minst dagar som denna. Barnen och Henke hoppade upp på cyklarna och åkte till en lekpark ett par kilometer bort. Själv känner jag att jag saknar promenader kraftigt – de har lyst med sin frånvaro på slutet – så jag tog samma sträcka promenerandes med podcast i öronen.
Och så jäste jag på en bänk när de små lekte mountainbike bland lekparkens uppbyggda kullar. Nästa år måste vi verkligen avancera ett snäpp när det är dags för nya cyklar. Min reflektion när vi förra året skulle köpa en ny åt Stella var att jag inte på något annat område varit med om så uppdelat utbud för tjejer versus killar. Givetvis är det inga konstigheter att byta avdelning utifrån vad man är ute efter, men jag förstår inte varför det inte bara finns olika modeller och att de kan erbjudas i olika färger. Istället står det tydligt ”pojkcykel” och ”flickcykel” och modellerna är helt olika, och på inget sätt kan jag se varför barn i den åldern skulle vilja cykla på olika sätt baserat på kön (för det är just det som är grejen med deras utformning – de är gjorda för helt olika typ av cykling). Vart ska jag leta för att hitta bra alternativ – har du tips?
Max kör på Stellas gamla i nuläget, men nästa år borde de båda få nya av mer mountainbike-stuk.
En del sportfokus har vi haft också. Stella spelade en fotbollsmatch i en stor cup igår och tyckte det var superkul, och idag testade hon mer organiserad hockey när det vankades ”World Girls’ Ice Hockey Weekend” runtom i Stockholm och faktiskt hela världen (!). Hon har pratat ett tag om att börja köra hockey, men det är inte helt enkelt att hitta rätt ställe för det, givet det lite begränsade utbudet för tjejer – även om de utskick och så vi fått varit väldigt inkluderande. Om det blir något fortsatt spel återstår att se, men jag tror nog att sällskap av någon kompis kommer att vara mer avgörande än suget efter just hockeyn. Så mycket att testa, så mycket tillfälligheter som fäller avgörandet kring om en aktivitet blir hiss eller diss…
Helgen har också gått i socialt tecken med väldigt trevligt grannhäng i fredags och kräftskiva igår kväll. Att få åka till Söder och käka de allra lyxigaste, egenfångade insjökräftorna har blivit någon av en tradition och jag är så sjukt tacksam både över att få avnjuta läckerheterna och att göra det i så trevligt sällskap.
Förresten så fick jag kvällens största kräfta, som den kräftälskare jag är. Det var verkligen den största jag sett – ett riktigt monster! De övriga som ligger bredvid och kan jämföras är alltså av helt normal storlek… Galet!
Vila då? Jodå, jag har fått en helt okej dos av sådan också! Fast… en längre helg hade förstås inte skadat, och nu blir det några intensiva jobbdagar innan jag hoppas att jag nått peaken och kan börja se en nedåtgående trend i intensitet och arbetsbelastning. Hoppas, det börjar bli på tiden!